fredag 3 december 2010

Mina snömonster!



Vintern är här, med besked! Har fullt upp med att bära ved och skotta. När jag kommer hem från jobbet så har det varit 14 grader inne denna vecka. Brrrr...
Men idag har det varit lite varmare. Jag och tjejerna tog en lång härlig promenad mitt på dagen. Riktigt skönt.

Nelmi har på bilden på sitt nya fina röda Hurtta täcke. Det fick godkänt av henne, för det gick att springa snabbt i :D

Hon fick det och en nomesele eftersom hon uppförde sig exemplariskt på Blå Stjärnan i onsdags. Jag var lite orolig för henne. Hon har fortfarande inte löpt, det är över 2 månader sedan nu. Och så hade hon fått fula blåsor på det privata stället. Var rädd för att det var något knas med äggstockar eller livmoder. Så vi gjorde ett ultraljud. Allt såg bara fint ut, skönt. Vetten gjorde ett utstryk för att ta reda på vart i löpcykeln hon var. Det visa neutralt, dvs hon är inte påväg in i löp. Skumt. Men nu har jag gjort vad jag kan. Tycker hon har varit lite låg det sista. Jag avvaktar och ser, annars får jag kolla andra värden med blodprov.

Men det är underbart att ha med sig Nelmi. Hon charmar alla och står/ligger helt still när de undersöker henne. Vetten använde ett liknande verktyg som gynekologen har. Nelmi rörde inte en min, fastän det måste ha varit obehagligt. Samma sak på ultraljudet, jag höll hene i frambenen och en annan i bakbenen, hon var tvungen att ligga helt utsträckt på rygg i 10 min. Men hon fick mycket klappar och godis av alla, det tyckte hon var så fin och väluppfostrad. Man blir glad som matte.

Förra helgen var första gången för oss att träna rapport. Det vara mest teori denna gång, men vi prova att göra ett skick. Nelmi satte av med fin fart, bägge hållen. Tror detta kan vara en ny favorit för Nelmi. I vecka fick vi sällskap av Susanne med Zoya och Blossa. Provade att göra skick igen, Nelmi fattade med en gång var det handlade om. Susanne gick iväg med henne och de kunde se mig. Nelmi kommer rusande och sätter sig i fot position. Då förflyttar sig Susanne utom synhåll. Nelmi fattar meden gång och sätter av med en j-kla fart på marsch-kommandot. Hon älska det!

På kvällarna har det blivit en hel del klickerträning. Tilly hållerpå att lära sig att lägga frambenen i kors. Hon är så söt! Måste filma henne... Nelmi har lärt sig att buga. Nu hållervi på att lära henne att ta på sig min foppa-tofflor och gå ett par steg med dem. Vi började igår. Men ska filma detta när vi kommit en bit.

Må väl i kylan!

torsdag 18 november 2010

Catch up!

Oj, det har gått en hel månad utan ett enda inlägg...

Så jag tänkte ta det kortfattat, för lite har hänt (när jag tänker efter)

Tilly har blivit ordentligt utredd. Hon hade ju lite förhöjda levervärden när hon gjorde operationen i augusti. Så därför tog vi ett nytt prov för ett par veckor sedan. Det visade sig att värdena ytterligare hade gått upp lite, men fortfarande låg hon på gränsvärden. Hade lite diskussioner med veterinären om vi skulle gå vidare och utreda eller ej. Men vi båda kom fram till att det var det bästa. Så vi fick en remiss till Blå stjärnan i Gbg. Där gjordes ett ultraljud av levern och allt såg bara fint ut. Faktum är att de tittade igenom alla organ i buken, och allt var bara bra. Så skönt!

Vi har hunnit med lite agilitylektioner. Det har inte blivit någon träning därimellan men kanske har det varit bra. För Nelmi har gått som en klocka! Varje lektion har slutat med ett lyckorus! :) Äntligen har min tajming suttit som en smäck ... he he

Upp till bevis! I helgen tävlade vi i Varberg. Taggad till tusen! Första loppet var Hopp och banan kändes enkel. Det har verkligen varit bra för mig att träna på klass 2-3 banor. Startfältet var 105 ekipage och det blev många nollor. Vi gjorde ett kanonlopp! Snabbt och samarbetet var på topp, dock lite vida svängar. När kom i mål var jag överlycklig, vi hade nollat! Gick som på rosa moln i en timme... tills jag träffar Elin som gratulerar till ett fint lopp men tyckte det var synd att vi rev. VA!? Rev vi? Lajo sa vilket hinder det var och att bommen föll när vi redan var på nästa hinder. Vad besviken jag blev... vi hade fått en pinne annars. Konkurrensen var stenhård, vi skulle ha hamnat på en 9:e plats med våra 26 sek. Nu hamna vi istället på 21:a plats, men bäst placerad bland 5-felarna (alltid tänka positivt ;) Nästa lopp var både jag och Nelmi trötta och samarbetet var som bortblåst. Sluta med att Nelmi sprang upp 3 ggr på balansen när jag skicka henne mot slalom. *skratt* Men hon var hur lycklig som helst ändå.

Vi har även haft en avstämningslektion på lydnaden. Nelmi var inte alls på humör den dagen och låste sig på apporten som låg i gräset. Fokusen är inte den bästa i fotgåendet. Hon bryr sig inte så mycket om andra hundar, men leksaker... då blir hon tokig. Platsliggningen fixade hon inte, även om Emelie tyckte att hon var mycket lugnare. Så detta har stått i fokus under träningen de sista 3 ggr. Till min hjälp har jag haft Susanne och Zoya. Igår tränade vi igen och tro det eller ej Nelmi låg blickstilla och tyst i 3 minuter! Í två platsliggningar! Härlig känsla. Vi har kört mycket fokusövningar och Nelmi börjar förstå att hon inte ska släppa mig med blicken hur mycket än Susanne retar henne med hennes älsklingsleksaker. Det går framåt!

Ja, det var det hela i korta drag. Lovar att blogga lite oftare...

söndag 17 oktober 2010

Min lilltjej blir 3 år idag!

Min fina lilla tjej blir hela 3 år idag. Herregud vad tiden går fort!

Önskar Ivra, Molly, Sigge, Isa, Ymer, Elmo och Dexter (Nelmis syskon) ett stort grattis på födelsedagen!


måndag 11 oktober 2010

tisdag 28 september 2010

Håller tummarna

Ligger i soffan med Nelmi över mig och samtidigt datorn i knät. Lite svårt att skriva :)
Nelmi är som ett plåster på mig idag. Kanske för att jag känner mig ruggig, har nog en förkylning på gång. Har hällt i mig vatten, alvedon, enchinacea och multivitaminsbrustablett. Kanske för att tjejerna inte fått någon promenad idag. Nackdelen med att vara själv, ingen som kan ta dem på en tur när man inte mår bra. Och det ger mig dåligt samvete.

Men min lilla kur kombinerat med en god natts sömn ska nog skrämma iväg baskeluskerna. Imorgon är det KM i agility, så då måste det finnas spring i benen!

Det finns en förklaring till. Kanske beror Nelmis klängighet på att hon är på väg in i löp? Tilly började i helgen, och Nelmi brukar dra igång en vecka efter. Så jag går och håller tummarna för att hon ska vänta ett tag. För på lördag är det DM i Kungälv. Vill så gärna vara med...

tisdag 21 september 2010

Tilly 7 år!


Igår fyllde Tilly 7 år!
Det roliga är att hon är mycket yngre nu än när hon kom till mig, både psykiskt och fysiskt. Ju äldre hon blir desto mer leker hon, gör bus och blir finare i kroppen. Mycket konstigt :)

Eller snarare är det så att det har tagit sin tid att få henne på rätt köl. Det är inte samma hund som lämnades över till mig för 5 år sedan. Då en livrädd hund som det tog 3 dygn att få kontakt med. Hon var i så dåligt skick så att hon började hosta på promenaderna Jag läste på nätet och misstänkt hjärtfel. Men efter en check hos vetten visade det sig att hon bara var i så dålig kondition.

Min älskade Mamma Mu! Hon fick lite vom dagen till ära.

Ikväll har jag tittat på SVT Play. Igår gick det nämligen ett mycket intressant avsnitt av Vetenskapens värld: Hunden - så blev den vår bäste vän.
Det handlar om människans och hundens relation, hur vi kommunicerar med varandra på ett mycket unikt sätt som vuxit fram genom årtusenden. Många spännande inslag men mest gillade jag nog BC som kunde över 300 ord! Men inte bara det, visar man henne en bild på en leksak så springer hon och hämtar det som bilden föreställer. Detta tyder på ett abstrakt tänkande som man inte ens visste att hundar klarade av.

Min egna reflektion av programmet var att det helt underminerar vissa hundtränares filosofi om att vi måste kommunicera på hundars vis för att de ska förstå.

Om ni inte såg programmet så kan jag varmt rekomendera det! Sök på Vetenskapens värld på SVTPlay - del 5

lördag 18 september 2010

Falköping Dag 1

Idag fick vi alla kliva upp i ottan. 03.45 ringde klockan. *pust* Och jag som är morgontrött...
I mörkret styrde vi kosan mot Falköping i sällskap av Vaken på P3. Det gick mycket snabbare att köra än vad jag trodde, kanske för att vi var mer eller mindre ensam på vägen.

Vi startade dagen med ett Agility lopp. Banan kändes enkel, en S-bana och inga konstigheter, men desto mer fartfylld. Jag kände mig lugn och tänkte "Detta klara vi utan problem". Hm... Andra hindret var däcket, och ett däck med silvertejp hängandes i kedjor. Nelmi missbedömer totalt och hoppar i ramen. Jag stannar upp mycket kort, men bestämmer mig fortsätta utan avbrott. Resten går riktigt fint. När jag kom i mål så kändes det som att vi gjort ett felfritt lopp förrutom det där j-kla däcket. Men när jag nu tittar på filmen så blir jag lite osäker. Jag kommer ju något efter vid A-hindret än planerat (pga att jag stannar till ngt), så det ser ut som att hon hoppar kontaktfältet. Detta står på träningslistan under vintern. Sedan är det svårt att säga, men även kontaktfältet på uppfarten av balansen ligger på gränsen. Men jag är nöjd över att jag faktiskt notera risken vid banvandringen. Att jag sedan inte gör som jag tänkt (vinkla till henne) är en annan sak :) Farten var lägre än förra helgen, kanske för att jag diskar mig så tidigt i loppet, men desto mer kontrollerat kändes det.



Dags för Hopp 1. Denna bana kändes riktigt klurig. Många svåra vinklar. Men det kändes lite spännande, hur skulle det gå? Vi tränade svårare vinklar i onsdags, men det är skillnad på träning och tävling... Men det går riktigt bra! Tyvärr en rivning på hinder 3. Och så här i efterhand blir jag arg på mig själv att jag inte gav henne ett tajt-kommando. Så jag tar på mig den rivningen. Detta är 3 tävlingen i år där det är slalomingång efter säcken. Sista gången så vann vi. Jag tänkte bromsa upp henne något, men när hon kommer ut ur säcken så ser jag att hon har fokus direkt på ingången. Så jag låter henne jobba själv. Men hon missar första pinnen. Så det blev en vägran. Resten går sedan riktigt fint! Supernöjd med detta lopp! 10 fel och en 16:e plats.



Kl 10 var vi färdiga för dagen! Men jag stannar en stund och tittar på kompisarna. Vid 11-tiden styr vi kosan hem. På hemvägen får jag en idé att åka förbi min favorit inredningsaffär i Alboga - http://www.storegardencountryliving.com

Så jag ringer min mor och undrar om hon vill göra mig sällskap. Det roliga var att hon hade funderat att åka dit själv dagen innan. Vi brukar åka till Sarah minst 3 gånger om året, det är tradition. Jag ville så gärna dit då jag visste att hon hade premiär för att börja sälja kläder också denna helg.

Medans jag väntade på att mamma skulle komma så körde jag ut i skogen i Alboga och hittade en underbar liten skogsstig. Vi gick en bra bit, men när stigen började smalna av mer och mer så vände vi.

Efter lite shopping så fikade vi på Storegårdens Café. Jag åt nybakta scones med sylt, grädde och ost tillsammans med en stor kopp the. Mums! Sedan gav vi oss av hemåt. Trötta och nöjda med dagen!

torsdag 16 september 2010

Höstens nya vanor

Pigg, pigg, piggelin!
Ja, det är jag det! Vanligtvis brukar jag stappla in på kontoret, alltid lite för sent, och får inte upp ögonen förrän jag hällt i mig minst 3 koppar kaffe. Samma sak under eftermiddagarna, det är med nöd och näppe som mina tjejer får sin promenad de dagar jag jobbar i stan. Kvällarna brukar jag krascha i soffan och lagom tills det är dags att uppsöka sängen, ja då blir jag pigg.

Men nu har det blivit ändring! Sedan jag kom tillbaka från semestern så har jag slutat ta bilen till jobbet utan åker nu tåg istället. Jag började mest av ekonomiska skäl, det klingar gott i kassan med att byta till tåget. Varför jag inte har gjort det innan? Jag fått för mig att det tar längre tid. Och dyrbar tid med hundarna vill jag inte offra. Men sanningen är den att det går på ett ut, om jag tar regiontåget vill säga. Men inte kunde jag tro att jag inte bara sparar pengar, utan också skulle bli så mycket piggare.

En annan orsak till mitt mer energiska jag kan vara läsglasögonen. Ja, jag vet! Ålderstecken. Men jag är j-kligt snygg i dem. :D Sitter man minst 8 timmar om dan framför skärmen så är det bra om man ser ordentligt. Jag har tom börjat läsa böcker igen! Numera faller inte ögonen igen efter en sida, tänk vad ett par glasögon kan göra. Jag är sysselsatt på tåget.

Men det är inte bara jag som känner mig full av energi. Både Tilly och Nelmi har fullt med spring i benen. Idag på våran tur så sprang Nelmi med sådan fart så att det var med skräckblandad förtjusning jag såg henne flyga över stock och sten. Men det finns nog inget annat så får mig att få ett sådant lyckorus som att se Nelmi sträcka ut i full fart, hon är som ett brunt streck mellan träden. Och vad hon njuter. Våra promenader har blivit längre, så vi alla börjar komma i fin form.

Två träningspass har vi hunnit med i veckan. Först i måndags med Mikaela och Gnistra. Vilket pass vi alla fyra fick! Vi fick ihop en rolig bana med lite svåra svängar och trixiga slalomingångar. Igår hade vi lektion för Emelie. Hon hade satt ihop en bana med högrisk för rivningar. Hindrena stod tätt och vinklarna var svåra. Visst rev Nelmi vissa hinder. Men mycket färre än förväntat. Det var en riktigt rolig lektion och Emelie verkade nöjd med oss.

I helgen bär det av till Falköping. Ska försöka behålla den där sköna känslan från träningarna i veckan.

lördag 11 september 2010

Problemet löst?

Kan bara konstatera att problemen på agiltybanan är... inga
Utan det handlar helt enkelt om mitt huvud.

Jag har funderat och funderat på varför det gått så dåligt de 2 sista tävlingarna. För inget har fungerat, kontakten mellan mig och Nelmi har varit noll. Jag har spekulerat om Nelmi kanske ska in i löp, så kanske det ifs är. Men det stämmer inte. För så fin kontakt vi har haft tex i lydnadsträningen. Och agilityträningarna har gått bra.

Så jag kom till slut fram till att det enbart handlar om mig. Jag har för det första inte jobbat tillräckligt under loppen. När Nelmi kommer farandes som en kanonkula har jag slutat jobba. Jag har försökt lugna henne istället för att styra henne. Helt fel taktik som bara gör Nelmi mer frustrerad

För det andra, som nog har varit det största felet, så har jag inte trott på oss. Kalla det nerver, prestationsångest. Men om man går in på planen och tror att det ska gå åt skogen så är det inte så konstigt om det gör det. Jag borde verkligen veta bättre... Men lätt att säga, något helt annat att göra.

Så igår kväll bestämde jag mig för att tävla idag. Mitt mål vara att gå in på planen med rätt attityd, "Vi kan det här" istället för "Den där svängen klarar vi aldrig". Jag ville att vi skulle ha en fin kontakt på planen, vi skulle vara ett team. Allt annat kvittade.

Vi lyckades uppnå detta... och lite till! :D

Första loppet var Agility


Jag är sååå nöjd med detta lopp. Lite synd att vi får 10 fel på kontaktfälten. Det resulterade i vart fall i en 6:e plats. Mest nöjd är jag med farten. Vi sprang på 27 sekunder, referenstiden var 48 sekunder. Ettan hade 29 sekunder och 5 fel. Den bästa tiden efter det var på 37 sekunder.

Sedan var det dags för Hoppklassen


Ja, man kan säga att jag tappade fokus vid tunneln :D Och jag hann inte riktigt återta den under loppet. Men det var ett lärorikt lopp! För trots att Nelmi håller på att ta fel hinder flera gånger så ger jag inte upp. Jag fortsätter jobba och Nelmi blir då inte frustrerad, hon lyssnar! Trots detta får vi den näst bästa tiden i hela klassen! Dock blev konsekvensen 2 rivningar, 10 fel. men vi slutade 7:a. Helt ok!

Jag är mycket nöjd med dagen! Jag uppfyllde min målsättning... och lite till. Bonus var att domaren kom fram i pausen och sa "Vad duktiga ni är" Det värmde! Och var mycket välbehövligt ;)

fredag 10 september 2010

Lyckat lydnadspass och ett tips

Fredag och äntligen helg! Liggandes i soffan med 2 tjejer på vardera sida, tittandes på Idol. Livet kan inte bli så mycket bättre. Jo, kanske tända en brasa också, ännu mer mysfaktor.

Veckan har mest bestått av jobb. Men vi tränade agility i onsdags med Linda & Bianca och Mikaela & Gnistra. Nelmi gick fint, fina slalomingångar och inga rivningar. Men lite tendenser att köra sitt eget race dock. Hon stressar upp sig lätt och hon har så mycket energi just nu. Så det gäller att jag ligger på henne som bara den, vilket jag har lite svårt för. För jag får absolut inte ligga på henne över hindrena, för då river hon lätt. Ingen enkel match för mig, som redan innan har problem med tajming. ;)

Igår var vi först ute och gick 5 km (Nelmi springer minst det dubbla). Men Nelmi var fortfarande full av energi när vi kom hem. När hon förstod att jag tog fram klickern så stod hon och hoppa på stället. Vi gick ut och körde lite lydnad. Tillslut blev jag full i skratt. Nelmi brukar ju älska att leka med sina leksaker, och visst, hon sprang och hämtade den och kastade den sedan på mig. Hon tyckte det var roligare att träna än att belönas. Vilket pass vi fick! Sådan intensitet! Alla moment satt som en smäck. Läggandet under gång funkade, hon kastade sig ner. Sist var det ju som en sengångare som la sig. Även platsliggningen funkade. det var skymning men Nelmi låg fint i 1 min och 50sek, sedan såg jag att hon började bli orolig, så jag bröt innan hon reste sig.

Ja, just det. Vi har kört platsliggning med Bianca, Gnistra och Tilly de sista 2 gångerna vi tränat agility. Och Nelmi ligger fint. Vi kör lite kortare avstånd, ca 10 m och de ligger 1,5 min. Men det går framåt!! Det syns att Nelmi blir säkrare och säkrare.

Nu till ett tips!
Fodret jag använder har en zip-it funktion på säcken (eller vad det heter) så att man kan stänga den, så att säga :) Men de sista gångerna så har den gått sönder vilket har gjort att när jag kommit till slutet av säcken så har inte fodret luktat helt ok. Hundfoder är fett, och fett härsknar i kontakt med syre. Men så hitta jag den här foderbehållaren på Jordnära.

Snygg och mycket praktisk! Det fiffiga är att på ovansidan är det en mindre lock och den har hjul. Kan varmt rekommenderas

söndag 5 september 2010

Middagstjuv och dilemma

Jag måste säga att jag är lycklig lottad med 2 underbara hundar! För det mesta uppför de sig väl, även om Nelmis energi ibland kan vara uttröttande och Tillys tjurskallighet kan gå en på nerverna. ;) Men det är allt två fina tjejer jag har.

Och så har jag lilla Tuva, henne måste jag ha fått för mina synders skull. Hon är ljuvligt söt, men hon gör så att jag får mer och mer gråa hår. Hon river på allt, hon öppnar skåp, speciellt till soporna och sprider matrester över golvet. Hon diar både Tilly och Nelmi så fort hon får en chans. Galastop för att stoppa mjölkproduktion är j-kligt dyrt! Ja, hon går knappt att ha inomhus. Men hon är en j-kel på att jaga möss. Även om hon jämt placerar dem så att jag håller på att trampa på dem.

Ikväll blev jag vansinnig på henne. Jag skulle bara ta en dusch innan jag skulle laga mat. Var sååå hungrig. När jag kommer ut ur duschen sitter Tuva på golvet och mumsar på min middagsmat. Jag hade lagt en kycklingfilé, väl försluten i en påse, på diskbänken. J-kla katt! Det var bara att åka upp till pizzerian istället.

Igår var vi iväg och tävla i Stenungsund Vi är inne i en period där det bara inte fungerar för oss. Nelmi känns uppspelt och vi har ingen bra kontakt på banan. Har funderat på vad det kan bero på. Hon kan vara på väg in i löp, vilket kan förklara det hela. I onsdags träna vi på Vinna. Nelmi var precis likadan som på tävling i första rundan. Men sedan gick hon som en klocka. Provade att köra olika banor för att se om hon lyssna, och hon var hur lyhörd som helst.

Hemma är hon lite av ett plåster på mig, i skogen flyger hon och far som en tokig. Hon har hur mycket energi som helst. Så fort hon får en chans så rider hon på Tilly. Hon är helt enkelt inte riktigt sig själv.

Idag skulle vi ha tävlat i Uddevalla. Men jag bestämde mig för att hoppa det. Inte bara för att det inte riktigt funkar för oss. Jag behövde få färdigt norrgaveln här hemma innan hösten kommer ordentligt. Och idag var det perfekt väder. Jag hann nästan färdigt idag, ska bara riva ställningen och sedan måla det sista.

Nu till dilemmat. Det kanske är så att Nelmi behöver en paus från agilityn, och då framförallt tävlingsbanan. Men om det nu är löp på gång, så kommer det ju naturligt. Men tävlingarna slutar i början av oktober. Så skall jag tävla fram tills löpet kommer, eller ska jag pausa nu. Med risk för att vi inte kommer ut på någon mer tävling i år. hmmm...

måndag 30 augusti 2010

Tävlingen vi helst glömmer...

Ibland går det upp... och ibland går det ner. Och i lördags var det verkligen bottennapp...

Ingenting gick vägen. Vi var i Borås och tävla. I första loppet misstolka Nelmi mig och hoppar över första hindret. Så vi var diskade innan vi ens hann starta. I andra loppet så ramla hon av balansen, som var tredje hindret. Som tur var fick jag upp henne på balansen igen, med samma fart :) Så hon blev inte rädd, men upprörd. Precis som loppet innan så förstår hon att det blev fel och springer runt som en hysterisk virvelvind över banan. Det blir inte bättre av att de glömt lägga kopplet i mål. Så där står jag och får hålla Nelmi i nackskinnet istället för att belöna henne (vilket hon hatar). Som tur var körde Sara loppet före mig, så hon sprang o leta reda på det. För det fanns ingen funktionär i sikte.

Nu var jag riktigt bedrövad, och jag vill be alla mina vänner om ursäkt så här iefterhand för detta. Men vi hade en öppen klass i hopp kvar. Jag kände verkligen ingen lust för att springa något mer denna dag. Men jag tar mig i kragen. Det börjar bra, snygg start med 3 hopp hinder, in i kort tunnel, där efter in i slalom. Hon tar ingången så fint! Men efter 4 pinnar går hon ur och ställer sig o tittar på mig!? Nelmi har aldrig gått ur slalom på det sättet. Hon kan missa en pinne mitt i för att hon har för hög fart eller i slutet för att hon är för ivrig. Jag får ta tillbaka henne och ta om, men då blir hon frustrerad. Så efter slalomen fortsätter vi och vid däcket hoppar hon i ramen i stället. *suck* Denna gång tar vi oss genom banan, jag springer och säger "Lugn Nelmi" "Bra Nelmi" hela tiden. Men hon lyssnade på mig, ingen virvelvind. I mål så får hon ordentligt med belöning.

Jag hade inte hunnit äta något under dagen, det var kort tid mellan lopp 2 och 3. När jag ska gå och köpa en hamburgare så får jag reda på att de är slut. När jag lite senare ska köpa kaffe så fanns det inga muggar kvar. Man kan säga att allt går emot mig denna dag. Just det, vi stötte på en älg på vägen dit också...
,
Jag var vid väldigt gott humör vid början av dagen, men blev bara mer nere i skoskaften ju längre dagen gick. Även om vissa saker var ren otur (balansen, kopplet) så var inte Nelmi sitt vanliga gamla jag. Jag vet inte om det var för att jag hade varit bortrest i 2 dagar eller för att det var åska i luften... eller så har hon löp på gång. Hon är ivartfall som ett klistermärke på mig just nu.

Usch vad jobbigt det är att ta motgångar... men nu har det lagt sig lite. Min bästa vän gjorde en fin sak idag när han fråga hur det hade gått i helgen och jag berätta om allt som gick fel. Han tog fram föregående inlägg och sa bara "Ni kan! Där är beviset" Tack!!

Vill sist men inte minst gratulera till alla fina prestationer som mina vänner gjorde;
Lotta & Poppy tog hem 2 st första vinster! Sara och Inez kom 3:a i Hopp. Sara och Sally kom 5:a i agilityn. Anna och Eroz kom 7;a i agilityn.

I Sveriges södra delar så blev Thobias och Edith färdiga för SM 2011!! De blev också champion i Hopp. Stort grattis!!

söndag 15 augusti 2010

Där satt den!!!


Äntligen!! Idag kom den efterlängtade nollan och den första pinnen!! Och den var helt oväntad, det vill jag lova!!

Så vi tar det från början.
I torsdags åkte vi upp till Örebro. Vi skulle bo hos Maggan i hennes mysiga lilla stuga under helgen. På torsdagskvällen arrangerade Byrackarns en träningstävling som en hyllning till Närkes fina SM-framgångar. Eftersom vi är vänner med Maggan så fick även vi vara med. Men Nelmi var inte i sitt rätta jag. Kanske berodde det på att hon legat i bilen i 3 timmar upp (hon hatar att åka bil) eller det faktum att hon var hungrig. Det var egentligen matdax när vi började köra. Kanske en kombination. Hon var ivartfall helt hysterisk på banan. Hon skrek och for som ett dåre över banan. Helt okontrollerbar Efteråt skämdes jag lite och kände mig uppgiven inför helgen tävling. Var det så här hon skulle gå?

På fredagen softade vi och laddade. Vi bestämdes oss för att ta en promenad vid Maggans och hundarnas favoritställe. Eftersom Tilly är konvalesent så tog vi först en kort promenad. Sedan fick hon vara i bilen medan vi gick en längre tur. När vi kom tillbaka låste jag upp buren och satte in Nelmi. Fick sedan lite bråttom då jag såg att Maggan backade ut. Så jag smällde igen bakluckan. Och ja, nycklarna satt fortfarande i buren. Jag hade låst in både nycklar och hundar i bilen. Jag fick fullständig panik!!! Nu var det en molnig dag, men det var varmt och kvalmigt. Efter mycket om och men fick vi tag i en bärgare som kom och bröt sig in i bilen. Det hela tog nog max en halvtimma från det att jag smällde igen luckan. Men när jag klättrar bak i bilen och tar mig in genom nödluckan så känner jag att det är bra varmt i bilen. Och stackars Tilly ligger därmed sin tratt... Allt sluta bra, men jag var rejält skakad. Även om vi hela tiden hade koll på tjejerna och hade en back-up plan med att krossa en ruta. Tur att jag hade Maggan, hon var lugnet själv.

Så på kvällen behövde jag mig ett glas vin för att lugna nerverna. (+ 2 till :)
Borde tänkt mig för... för min mage är lite känslig för vitt vin. Så morgonen efter så känner jag under banvandringen att jag akut måste uppsöka en toalett. När väl detta är avklarat så är jag osäker på om jag kommer ihåg banan. Hela situationen blir ännu värre då jag missar min start! Suck! Jag var rätt vimsig. Jag får starta sist. Jag diskar oss på 3:e hindret som är slalom. Men resten av loppet går som en klocka, trots att jag glömmer av banan halvvägs.

Magen höll mig upptagen hela dagen och jag fick inte i mig någon mat. Och det var varmt, svetten rann. När det var dags för min tur fick jag lite coachning från Thobias. Han sa till mig att vända upp för att ta in Nelmi, vilket jag också gör. Men jag glömmer det på ett ställe. Nelmi går på min axel och tar fel tunnelingång. Disk! Men jag är ändå nöjd med loppet. Nelmi var duktig och jag var som sagt inte i bästa form.

Idag började vi med Hopp. Magen var helt ok och jag kom till start. Men jag gör samma misstag igen. Vänder mig för fort i ett fb och Nelmi tar fel väg. Nu var jag rätt uppgiven. Funderade på att packa ihop mina saker och åka hem. Det är min sista semesterdag och det vore skönt att komma hem i tid. Men jag stannar.

Thobias och Lotta peppar och coachar mig inför det sista loppet. Påminner mig åter att jag måste vända upp för att få Nelmi att svänga på de kluriga ställena. Innan jag går och värmer upp så skojar jag och säger "Om jag vinner så ska jag springa naken runt tävlingsområdet" ha ha!

Nu till loppet!



Första 3 hindrena blir inte filmade. Men det som händer är att vi håller på att diska oss redan efter A-hindret, Nelmi flyter ut men jag lyckas i sista sekund få henne till mig och in i tunneln. Sedan kom första svårigheten: att svänga mot balansen. Jag vänder upp och stannar till, yes hon fäster mot balansen. Men jag kommer på fel sida. Ingen fara tänker jag, hon stannar på kontaktfäletet och då hinner jag göra ett fb. Men Nelmi stannar inte, hon siktar på säcken. Jag smiter in bakom henne och lyckas vända henne. Nu är jag sen till nästa svårighet, vända upp mot gungan. Och jag ser att Nelmi siktar mot hopphindret. Jag lyckas åter vända upp henne rätt och hon tar gungan. Nu pustar jag ut lite. Tills jag kommer på att shit! Nu kommer nästa grej som är svår. Slalom efter säcken. Det diska vi oss på i Fagersta. "Is i magen" tänker jag. Stanna upp och låt henne söka sig in i slalomet. Yes! det lyckades!! Vid blindbytet i tunneln går det upp för mig att vi är felfria! Måtte hon nu bara ta den tajta svängen och inte riva. "Låt henne hoppa i lugn och ro" tänker jag. Och ja det gick det med. Jag bara skriker rakt ut när vi kommer i mål. Shit! Vad glad jag blev. Efter att ha suttit en stund med Nelmi (hon fick hela godispåsen :) så går jag bort till resultatlistan. Vi är etta!!!

Loppet är rätt hysteriskt. Obalanserat kan man verkligen säga. Hon har gått mycket bättre i lopp där vi har diskat oss. Men var gör väl det. Vi kommer i mål med noll fel trots allt, och vi vinner klassen. Det är det som räknas ;)

Jag behöver nog inte säga hur lycklig jag är. Äntligen!! Där satt den!!

onsdag 11 augusti 2010

Träningstävling i lydnad och en korthårig Spaniel

Sista veckan på semestern och det är fullt sjå att hinna med allt man vill och måste.

I söndags var jag och Nelmi med på en träningstävling i lydnad på klubben. Det var lite oväntat då vi fick reda på det kvällen innan. Det var 3 månader sedan sist vi tränade. Men jag hade gjort en avstämning på onsdagen över hur vi låg till i momenten. (se film) Annars hade vi nog inte varit med. Utfallet blev som väntat. Svagheterna var de samma som under mitt träningspass. Tyvärr har vi ingen film från träningstävlingen.



Linförighet
Jag hade problem att få Nelmi att koncentrera sig i början, så halva linförigheten var katastrof. Men så plötsligt så tänds ljuset och i slutet går hon riktigt fint. Jag hade samma problem på tävlingen i vintras. Jag måste hitta rätt knapp så jag får fokus från början. Men jag tror det mesta sitter hos mig. Jag är lite osäker i början, och jag märker att det skiter sig så sträcker jag på mig och bara går. Då går hon fint. Thomas (domaren) sa samma sak i sin feedback till mig. Men vi fick en 7:a. Så jag är nöjd, för hon brukar som sagt gå mycket finare.

Platsliggning
Går åt h-vete! Eller, kanske inte. Jag kanske gjorde fel, borde inte utmanat henne. Men hon låg 2 minuter i onsdags. Denna gång var det 3 minuters platsliggning (de andra ekipagen var i andra klasser) Nelmi låg 1,5 min innan hon reste sig, gick en meter och la sig. Nu vet jag vart hon står och jag har ett träningsupplägg klart för mig.

Läggande
Vad har hänt? Hon har tar kommandot seeeent och hon lägger sig sakta. Detta var ju hennes bästa moment när vi började med lydnaden. Här får vi verkligen backa i träningen. Vi får 6,5 p.

Inkallande
Klockrent! Där kom 10 poäng :)

Ställandet
Även detta klockrent! 10 poäng

Apportering
Detta har vi en 10:a på, det vet jag. Men var gör jag! Jag håller apporten för långt ifrån henne. Så Nelmi måste resa på rumpan för att ta apporten. Får då den snett i munnen och "tuggar" då för att få den rätt. Suck! Blir så trött på mig själv. Gjorde samma sak på tävlingen i vintras.

Hopp över hinder
Här har vi lite otur. Tävlingsledaren tappar sitt kort precis innan Nelmi ska hoppa. Nelmi tror att det är en leksak och hon lägger då all fokus på henne. När jag kommenderar henne så gör hon hoppet men stannar upp precis efter hos tävlingsledaren innan hon går in och sätter sig hos mig. Så vi får en 7:a.

Tandvisningen var det inga problem med - en 10:a.
Efter vi hade kört så fick jag skriva för Thomas när han bedömde de övriga ekipagen. Jag lärde mig otroligt mycket. Thomas tog sig tid och förklarade varför han gav de olika poängen i varje moment. Sedan fick jag vara budförare under skott. Det var spännande!

Igår hade vi agilityträning på klubben med våra vänner. Nelmi sprang riktigt fort. Men oj vad hon rev! Förra gången vi träna rev hon ingenting. Hmmm...

Tilly lyckades få upp 3 av 5 stygn igår av såret i ljumsken. Det såg först ut som att det hade hunnit läka så mycket så att det var ingen fara. Men senare på kvällen sprack det upp ordentligt. Jag fick panik! Så jag åkte direkt till vetten nu på morgonen, åt inte ens frukost. Det blev nu istället 10 stygn. Suck!

På vägen hem ringde jag Malin. Jag fick låna hennes klippmaskin med diverse skär. Tack!! När jag kom hem ställde jag mig och rakade av hela Tilly. Åsa kom till min undsättning och hjälpte mig att hålla Tilly. Det var med en tår i ögat jag såg lockarna falla. Ni kanske undrar varför detta drastiska beslut. Jo, Tilly har fullt med svamp på diverse olika ställen. När hon blir blöt så torkar hon aldrig och pälsen blir mer och mer rosa. Antibiotikan som hon står på gör det bara ännu värre. Eftersom hon redan var rakad på så många ställen så tänkte jag att det var lika bra att ta av allt. Så länge hon har stygnen och går på antibiotika så kan jag inte behandla svampen. Men sedan kommer jag att bada henne i specialschampo. Det var nära att hela öronen rök också, men jag förmådde mig inte. Det blev en kompromiss. Hälften är borta men det syns nästan inte, jag spara lite lockar på utsidan. Tilly är inte Tilly utan sina fina öron.

torsdag 5 augusti 2010

Trattfia


Idag har Tilly opererats. Allt har gått bra och när jag kom och hämtade henne så möttes jag en tokvilding som höll på att riva hela väntrummet. Kan ni tänke er Tilly så sjövild? :) Jag kunde inte lugna ner henne på något sätt. För det första var hon mån om att komma därifrån så snabbt som möjligt. Väl hemma så fortsatte hon att leva rövare. Så då förstod den andra orsaken. Det finns bara en sak som får Tilly att bli skogstokig - hunger! :) Av erfarenhet vet jag att magen inte är den bästa efter en sövning så vi börja med en förrätt - majsvälling. Så fort hon fått i sig det så lugna hon ner sig. Efter huvudrätten var hon trött och sov som en stock.

Med tanke på hur hon ser ut så är jag glad över att jag fick ett sådant välkomnande på kliniken. Annars hade jag nog blivit orolig. För hon ser ut som ett lapptäcke, stackarn. Tydligen hade hon lyckats bita sönder ett stygn trots att hon hade tratt på sig. Så nu har de bytt ut den mot en ännu större. Här hemma är det trångt och hon stöter i saker hela tiden. Då blir hon förbannad och drar med huvudet mot andra hållet, bara för att återigen slå i med tratten. Nelmi tycker det är obehagligt och höll sig ett tag på avstånd. Så jag tog fram fleeceoverallen (som är alldeles för stor) och några säkerhetsnålar. Hon har haft på sig den hela kvällen och sluppit tratten. Även om Tilly tycker om när det är varmt så blev det tillslut för varmt för henne. Så nu har hon åter tratten. Jag får byta mellan dessa två alternativ helt enkelt.

Nu är första delen avklarad. Nu behöver vi bara vänta på alla provresultat. Jag hoppas på att imorgon få reda på provet från tuttarna. Så att jag vet att hon står på rätt antibiotika. Biopsin lär ta ett tag, glömde fråga hur länge. Hältan har fortfarande ingen förklaring. Eftersom Tilly inte verkar har ont och hennes reflexer är dåliga så misstänker jag att någon nerv sitter i kläm. Bad dem ta en röntgen på ryggen idag. Lite pålagringar finns men det är för långt fram i ryggen. Men jag har skickat bilderna till min kompis, så får vi se vad hon tror.

Här kommer lite läskiga bilder på hur stackars Tilly ser ut:



Vänster bak


Vänster bröst


Höger bak


Höger bröst

tisdag 3 augusti 2010

Tungt...


I helgen har vi varit i Halmstad och tävlat. Haft en supermysig helg med Lotta, Sara och Mia. Våra prestationer är inget att prata om. Det blev disk i början av bägge loppen. Helt enkelt dålig handling av mig. Däremot så fick Sara och Inez sin första pinne i agility. Och Mia och Lyxa tog hem vinst i lydnaden. GRATTIS!

På söndagen upptäckte jag att Tilly haltade på höger bak. Kände igenom henne men hitta ingen svullnad. Fick en känsla att det satt uppe i korset. Väl hemma på kvällen fick hon mjuk massage. Efteråt sov hon gott i soffan. När det var dags att gå och lägga sig kunde hon inte gå alls. Hon fick en Rimadyl av mig.

På morgonen var hon mycket bättre. Men jag bestämde mig för att boka tid hos vetten ändå. Hältan kunde ju bero på borelia/anaplasma. Och sedan var det lite andra saker jag ville ha undersökt också.

Tilly har sovit mycket den sista tiden. Hon har en vårta som hon slickat på så att den blöder. Och ur tuttarna kommer det vätska. Hon slickar sig mycket mellan benen.

Vi var hos vetten igår eftermiddag. Hältan kunde hon inte hitta någon orsak till. Så antagligen stämmer min misstanke med låsning i korset. Dessutom halta hon knappt när vi väl kom dit. Men hon har en knöl i strax under ljumsken på höger bak. Jag har påpekat detta tidigare för en annan vett som sagt att det är en fettknöl. Men Vita tog en kanyl och stack i den, det kom blod. Alltså ingen fettknöl utan tumör. Sedan har hon en liten på vänster bak och så har hon de två vårtorna varav en är blodig. Dessa är troligen ingen fara med, men vi bestämde oss för att operera bort allihopa nu på torsdag.

Jag bad även att Vita skulle kolla så att det inte fanns några juvertumörer. Men det kunde hon inte hitta. Jag sa att de även har "mjölk" och när Vita klämde ordentligt så kom det brunt sekret ut dem. Inte bra... Hon tog prov och skickade till labb. Antagligen en bakteriepåväxt.

Eftersom Tilly slickar sig mycket mellan benen misstänker Vita att hon också kan ha urinvägsinfektion. Jag skulle ta ett urinprov på Tilly medans vi väntade på resultaten av blodproven. Vi traskade runt i 40 min men Tilly bara vägrade att kissa. Nelmi däremot hann kissa 2 ggr och göra nr 2. *suck*
Så det blev inget urinprov och nu står Tilly på antibiotika. Så har hon urinvägsinfektion så tar antibiotikan det, därför ingen idé att komma in med ett prov nu.

Blodproverna visade att det inte var borelia/anaplasma. Värdena såg fina ut förrutom levervärdena som var något förhöjda. Det kan vara helt ok men det kan också vara en indikation på cancer i lever. Enda sättet att få reda på detta är att ta ett nytt blodprov om en månad. Om de fortfarande är förhöjda då så får jag en remiss till en specialist på Blå Stjärnan.

Så status just nu är att Tilly stapplar omkring med tratt här hemma. De blodiga vårtan måste läka innan operationen på torsdag. Därför också antibiotika. De gör en biopsi på dem, så får vi se. Förhoppningsvis får vi även reda på provet från "tuttarna" då.

Det känns tungt. Precis så här började det för vår Springer-kompis. Hon opererade bort knölar som var godartade. Hon gick bort i våras. Hon var ett år yngre än Tilly. Men man ska aldrig dra några förhastade slutsatser. Det är bara att vänta och se.

Men jag behandla Tilly igår igen. Och hältan är nästan helt borta. Skönt!

Jo förresten! Svullnaden i framtassen som vi fick åka akut med försvann redan nästa dag. Jag tror inte hon stuka den som vetten misstänkte. Utan att hon blev stucken av en geting.

måndag 26 juli 2010

Kvällsaktivitet

Solen går ner och spelet har börjat! Spank the monkey står på schemat

Published with Blogger-droid v1.4.6

Dramatik...

Idag gick jag och hundarna på svampjakt i regnet. Vi var nog ute i 2 timmar och fick fyllt en hel bajspåse :)

När vi kom hem var jag uppe i byn och handla och åkte sedan hem till min mor för en kopp kaffe. Väl hemma igen så duscha jag av hundarna och gick sedan upp på vinden och jobba en stund. När jag kommer ner igen så märker jag att Tilly fryser så att hon hackar tänder. Hmmm... på med ett flecetäcke.

Efter en stund märker jag att hon sitter med ena benet i luften. Och när hon försöker gå så haltar hon ordentligt, kan knappt gå. Leden ovanför tassen är rejält svullen och varm. Jag börjar inspektera men kan inte hitta något sår eller liknande. Tilly går och lägger sig, rullar ihop sig till en boll, skakar och ligger med benet utsträckt. Shit! Kan hon ha blivit huggormsbiten? I ösregn?

Jag vågar inte chansa. Ringer distriktsvetten och han säger att jag kan komma hem till honom för att få kortison och antibiotika. Taget! Jag får adressen och ska ringa när jag närmar mig för mer exakt beskrivning.

Jag hoppar i skorna och slänger på mig jackan. Lyfter upp Tilly, vill inte att hon rör sig mer på benet, och skyndar ut. Precis när jag försöker låsa dörren samtidigt som jag håller Tilly i under ena armen (hon väger 19 kg) så ser jag i ögonvrån, och hör hur Nelmi går till attack mot något. Jag hinner skymta hur hon jagar iväg en stor vit hund från tomten. Inkallning och Nelmi tvärvänder. Skönt! Hon har världens ragg när hon kommer fram till mig. Lägger Tilly på golvet på passagerarsidan. Nelmi får åka där bak. När jag kör ut så är det ett stort fält på vänster sida. Där står två vita hundar. J-klar! Samma vita samojeder som jag stötte på i skogen förra sommaren?! De betedde sig vilt då. När jag kör sätter den ena fart rakt mot bilen. Kastar sig ut framför och ställer sig och stirrar på mig. Jag hänger mig på tutan. Han/hon makar sig något åt sidan och jag trycker på gasen. Vad är det för hundar som jämt springer lösa?! De är ivartfall obehagliga.

Håller på att köra av vägen då jag försöker få igång GPS:en på mobilen. Efter mycket om och men så hittar jag tillslut till vetten. Han hade fått en utryckning men vi får komma in i köket under tiden. Tilly fryser inte längre, värmen i bilen och täcket hade hjälpt. Han känner över henne och kan konstatera att något ormbett är det inte. Hon borde vara mer påverkad. Troligtvis en rejäl stukning. Men när? Redan när vi går ut från huset går Tilly bättre. Det var precis som att något släppte när han böjde igenom henne. Ute vid bilen får hon en spruta med smärtstillande och en med antibiotika (för säkerhetsskull).

Vi åker hem till mor för middag. Alla hade redan ätit. När Tilly kommer in är hon hur pigg som helst, springer runt som bara den. Det märks knappt att hon haltar. Varför ska världens stillsammaste hund få tokryck bara för att hon måste vara still? Men det är klart, smärtstillandet hade börjat verka. Och jag var bara glad för att hon är pigg.

Mycket dramatik en söndagskväll...

fredag 23 juli 2010

Hemma igen!

Så var vi hemma igen från Dalarna. Sammanfattningsvis kan man väl säga att första dagen var den bästa för oss. Andra dagen var mer eller mindre en katastrof. Och sista dagen blev det bättre, men inte lika fina lopp som första dagen.

Men jag är nöjd med vår prestation. Vi har ju inte tränat på mer än en månad. Så med tanke på det hade jag inte så höga förväntningar.

Här kommer resterande filmer:

Dag 2 - Hopp
Ett fint lopp förutom att Nelmi missar ett hinder. Borde vara längre upp på banan. Men eftersom säcken stod på samma plats som dagen innan och Nelmi då inte tog säcken (i bägge loppen)så ville jag försäkra mig att hon tog den. Och så blev det som det blev. Synd. Resten av loppet är fint, jag ligger tom lite före henne. Men jag missar att bromsa in vid slalomen, så hon missar ingången. Något att träna på!




Dag 2 - Agility
Detta lopp var ju som sagt en katastrof. Eftersom vi inte hinner mer än 2 hinder innan disk och jag fullföljer inte loppet, så blir det ingen film ;)

Dag 3 - Hopp
Gjorde en sådan miss! Såg inte att tunneln stod i rak linje till slalomen. Nelmi gör en klockren slalomingång, men det var inte dit hon skulle. Resten av loppet blir inget bra, bla kraschar hon i lången. Men vi fick prova på att hoppa över mur. Inga problem!



Dag 3 - Agility
Vi hade ett sent startnummer. Det var bara 2 nollade ekipage. Nu gäller det tänkte jag! Loppet går kanon, Nelmi tar alla kontaktfält fint. Hon åker av lite på gungan, men det stör henne inte. Så kommer säcken, jodå hon tar den. Men efter säcken är slalom. Hon tar ingången fint, men hoppar över tredje pinnen. Shit! Nelmi blir frustrerad. Vi gör om - samma fel. Mer frustation. Vi gör om - samma igen. Då väljer jag att diska oss. Jag håller inte ihop resten av loppet, jag tappar stinget när jag hör visselpipan. Men jag är nöjd med loppet.

tisdag 20 juli 2010

Lycklig!

Nu var vi färdiga med alla lopp Inga resultat idag men ändå två delvis fina lopp Film kommer! Nelmi är ivartfall lycklig Hon har fått en ny leksak som hon kan ha när hon badar Redan en favorit som bo ser: )

Published with Blogger-droid v1.4.6

måndag 19 juli 2010

Fagersta - Dag 2

Jag ser ut som en kräfta i ansiktet, det spänner och svider. Imorgon ska det vara molnigt, tack för det! Och bra för Nelmi, för jag tror hennes hjärna kokade i eftermiddags. Det är den enda förklaring jag kan komma på för det katastroflopp vi gjorde i agilityn. *suck*

Det första loppet, Hopp, var bättre. Det slutade i en disk. Men denna gång var det matte som inte hade kopplat på sin hjärna. Jag var ur position hela tiden. Nelmi körde mer eller mindre loppet själv.

Så sammanfattningsvis kan man säga att vi hade var sitt dåligt lopp. :)

Film finns. Men kvällen blev lite oplanerad, så jag har inte hunnit redigera. Och nu är jag bara så trött... Först fick jag oväntat besök av en kompis och hans son som jag inte har sett på 12 år. Så skoj! När de hade åkt hem hitta jag Maggan inne i köket drickandes vin med två äldre hunddamer. Så det var bara slå sig ner, blev serverad middag av Maggan och vin och efterrätt av damerna. Lyxigt värre! Jag har aldrig hört 2 st snacka så mycket. Jag trodde öronen skulla ramla av. Men det var roligt! :D

söndag 18 juli 2010

Fagersta - Dag1

Så var första dagen på Bergslagsveckan avklarad!
Den börja inte så bra då jag vakna med huvudvärk. Den släppte inte förrän jag var färdig med mina lopp och då med hjälp av en Ipren. Men, men det stopppa inte oss.

Första klassen var Hopp. Banvandringen kändes bra, en ganska lätt flytig bana. Och loppet gick kanon, men tyvärr en rivning. Mitt fel, för jag var på henne över hindret. Och sedan gilla hon inte säcken. Kanske berodde det på att jag gjorde ett bakombyte precis innan?!

Här kommer loppet:


Nästa lopp var Agility. Jag vet inte varför Nelmi tvekar på säckar idag?! Men samma sak i detta lopp, hon tar inte säcken. Sedan missa hon slalomingången (gick in vänster) och en rivning.



Det är inga direkta toppresultat att skryta med. Men jag är så nöjd ändå! Det känns som att vi har ett bra flyt och kommunikation under våra lopp nu. Känslan att köra är en helt annan jämfört med bara några månader sedan.

Nu ligger vi här i sängen och laddar för morgondagen. Kanske kommer nollan då?!

Ett stort grattis till Maggan och Wilda som idag tog sin sista pinne i Agility 1 och därmed blev uppflyttad!

Första starten avklarad

10 fel, 39 sek Yes!
Nu laddar vi för nästa lopp

Published with Blogger-droid v1.4.6

lördag 17 juli 2010

Uppladdning

På plats i Smedjebacken. Nelmi laddar upp med att smurfar lite

Published with Blogger-droid v1.4.6

onsdag 14 juli 2010

Semester!

Vilken underbar dag!
Imorse åt vi frukost och sedan bar det av hem till Frida och hundarna. Förmiddagen spenderades i trädgården; vi trimma hundarna, drack kaffe och pratade. Nu har Tilly fått av all lurvig päls på öronen och ser ut som hon ska igen. Det gjorde gott att få av, hon blir så tät och det sista har hon varit kladdig i öronen igen. Fick hjälp att raka av henne lite på magen också, pälsen var helt rosa och det behöver komma in lite luft.

Under tiden vi trimma lekte Nelmi och Chili. De är sådana goda vänner de två och har så roligt ihop. Det är en fröjd att bara stå och titta på.

När trimmningen var klar sprack himlen upp och solen titta fram. Så då åkte vi och bada med hundarna. Det var perfekt att ha med Chili för Nelmis del. Chili älskar att bada och simmar så bra. Nelmi har ju inte varit så bra på att simma, även om hon älskar att bada. Men under den stunden vi var där så blev hon säkrare och fick till en fin simteknik. Och hon blev djärvare, tillslut simma hon ut en bra bit själv. Hon blev lite uppspelt när jag också var i vattnet, men tillslut kunde vi simma fint jämte varandra. När jag badade så blev Tilly lite orolig. Och tillslut beslöt sig den lilla badkrukan att hoppa i, om än bara för en kort stund.

Här kommer en kort liten filmsnutt



Efter badet delade jag och Frida på en ask med jordgubbar innan det bar av hemmåt. Ja, hundarna var med på ett hörn också. Kan man få en bättre start på sin semester?

tisdag 13 juli 2010

hundgöra

Tilly hjälper matte på jobbet

Published with Blogger-droid v1.4.6

söndag 11 juli 2010

Äntligen träning!

Upp lika tidigt idag, 07.00. Gav hundarna mat men la mig i sängen och väntade på att kaffet skulle bli färdigt. Vaknade av att Anna och väckte mig 07.45. Är lite morgontrött. Men kl. 9.00 var vi på agilityplanen med Anna och Eroz. Äntligen dags för lite agility. När Nelmi kom ut ur bilen blev hon alldeles tokig! Hon blev lika glad som jag när hon förstod att hon skulle få träna. Det var en månad sedan sist. Jag var lite spänd för hur det skulle gå för oss. Dels för att det var längesedan och dels för värmen. Men jag kände att vi behöver träna inför kommande tävlingarna. Men hon gick så fint, min lilla splat! Lyhörd och äntligen lite mer fart än sist vi körde. Trots dagens värme. Men det verka hon inte bry sig om. Hon rev lite... som vanligt. Men det är när jag är på nästa hinder i huvudet. Hon är så känslig. Här kommer film.




Här kommer film på Annas och Eroz träning. Bli inte rädda när jag skriker till på Nelmi på slutet. Hon är på väg in på banan nämligen.



När vi kom hem så kom min granne förbi, hon behövde lite krämer. Vi börja prata om att bada och hon föreslog att jag kunde bada hundarna borta hos dem. Vi har nämligen en liten sjö bara 300 m hemifrån. Men det enda stället man kan bada ifrån är vid hennes farmors stuga. Men farmor är aldrig där. Sagt och gjort. Vi gick bort med en gång. Perfekta badplatsen för hundarna. Inga stenar och lagom långtgrunt Nelmi badade som en tok. Börjar bli riktigt duktig på att simma (äntligen slut på plaskandet) Tilly fick jag tvinga i. Men sedan hoppa hon faktiskt självmant i! Efteråt fick jag god lunch; sill och potatis med jordgubbar och glass och en kopp kaffe till efterrätt Mums! De sa att jag gärna fick bada hundarna nere vi stugan när som helst. Så skönt! Slippa irritera folk nere vid badplatserna och få vara helt ostörda. Lyxigt värre! :) På vägen hem ropa nästa granne till mig. Så där blev jag bjuden på en öl och en trevlig pratstund. Så klockan var redan 4 när vi kom hem. Då tog vi en liten siesta. Nu ligger vi uppkrupna i soffan och ska kolla på näst sista avsnittet av Dexter (S2). Kan man ha det bättre?

lördag 10 juli 2010

Siesta


Gick upp runt 7 imorse och stod sedan på stegen ett par timmar. Min mor kom och höll stegen, för jag var ända uppe i nock och målade. Vingligt då stegen var helt utfälld. Dessutom är jag höjdrädd. Nu är inte huset randigt längre... Hann med några tag i trädgården innan det blev för varmt. Tog fram solstolen och en bok för att försöka få lite färg. Trots avsvalkning i min utedusch stod jag inte ut länge. Istället backade jag väskan och åkte ner till sjön en stund. Skönt! Hemma igen så tog vi en siesta jag och tjejerna. Det är skönt att få vila en stund mitt på dagen när det är varmt ute.


Fick en ny mobil i torsdags. En HTC Legend. Så nöjd med den! Det bästa är nog RunKeeper som är en apps jag laddat ner. Har sett att kompisar anväder den på FB. Den använder telefonens GPS och ritar en karta över din tur. Det mäter hur långt du går, farten och kaloriförbrukning. Det är väl framförallt längden och tiden jag är intresserad av. Nu vet jag exakt hur långa mina olika turer är i skogen! Ikväll gick vi nästan 5 km på knappt en timme. Många backar och vätskepauser för oss alla tre blev det :)

tisdag 6 juli 2010

Toksplat!

Min lilla toksplat är helt klart på bättringsvägen... vår lilla mysstund på gräsmattan spårade ut helt...

Bus i blicken...


Rulla sig är skönt!




Springa allt vad jag kan med min älskade boll är det bästa jag vet!



Farten är det inget fel på...




Tillslut fick Nelmi igång sin gamla mor också...



Som fick sådan fart att hon försvann ur bild! :D

måndag 5 juli 2010

Kosttillskott

Nelmis päls ser för j-vlig ut. Kanske inte så konstigt efter lång antibiotika kur och en minst lika lång skendräktighet. Den är torr och spröd. Hon har inte fällt ut den ordentligt. Trots upprepade försök med furminator och att jag borstat pälsen varje dag så lossnar den inte. Hon ser ut som ett ulligt litet monster. Intrycket hon ger är att hon ser ut att ha gått upp i vikt. Men faktum är att hon har gått ner något, jag har hållt igen lite med maten.

Men jag tror att Galastopen har gjort susen. Hon har nu inga svullna bröstkörtlar med mjölk längre. Och igår lossna det rejält när jag gick över med furminatorn. Först var jag helt förstörd. Trodde hon skulle bli naken innan jag var färdig. Men nu försvann ulligheten och alla ljusa fläckar med gammal päls. Men den är tunn, ingen underull alls kvar.

Pälsen är verkligen ett mått på hur hunden mår. Och att den senaste tiden har påfrestat på Nelmis kropp är inte konstigt. Så igår satte jag mer ner och fundera lite vad jag kan göra för att stödja hennes återhämtningsprocess. Och gjorde en hel del research, i egen litteratur, anteckningar och på nätet.

Probiotika
En antibiotikakur slår ut en stor del av tarmens viktiga bakterier. Med hjälp av probiotika kan man återställa balansen och därmed hjälpa immunförsvaret. Probiotika finns att köpa som kosttillskott. Men det finns även olika mejeriprodukter med probiotika. Så Nelmi får nu sådan fil på maten. (Borde ha tänkt på det innan så att hon kunde fått det under hela kuren)


Essentiella fettsyror
Vissa fettsyrorna behöver kroppen men kan inte själv tillverka dem och dessa sk essentiella fettsyror måste därför tillföras med födan. Vid brist på dessa kan hunden få torr och glanslös päls samt i svåra fall även tappa pälsen. De kan även utveckla hudskador, få klåda och fet hud samt ökad mottaglighet för infektioner.

De flesta foder har tillsatser av essentiella fettsyror. Men ibland är det inte tillräckligt, beroende på hunden individuella behov. Jag har även läst någonstans att fettsyrorna är känsliga och lätt förstörs i torrfoder. (?) Eftersom Nelmi har torr och glanslös päls, och ett tillskott bidrar till kroppsenergi, bättre näringsupptag och till pälsbildning så kommer hon att få det ett tag. Jag kommer använda Standardts Fiskolja


Som ni säkert vet så använder jag mig av mycket örter, både invärtes och utvärtes till mig själv och vänner. Men även hundarna får ibland örter av mig.

Brännässla
En av mina absoluta favoritörter! Den är blodrenande och stärkande med förmåga att öka kroppens resurser. Är bra vid pälsbildning. Nässlor är rik på mineraler, speciellt järn, spårämnen, vitaminer (speciellt C-vitamin), proteiner och fibrer. Jag väljer brännässla istället för kosttillskott i form av mineralpulver. Naturligt och finns runt knuten (även om det är ett jobb att torka och mala)

Ringblomma
Efter nässlor står nog ringblomma på min lista. Jag använder framförallt ringblommor utvärtes, gör underverk på sår. (Senare i höst blir det ringblomssalvekok). Men ringblomma kan även användas invärtes. Ringblomma har antiseptiska, svampdödande, inflammations- och infektionshämmande effekter. Den innehåller både virus- och bakteriebekämpande ämnen. Jag kommer använda ringblomma ett kort tag på Nelmi. Men framförallt är det Tilly med sina svampinfektioner som behöver en kur.

Behöver hundar kosttillskott?
Tillverkarna säger att deras foder är balanserat och heltäckande för hundens behov. Men är det så enkelt, att man kan äta samma mat varje dag och tillgodose näringsbehovet? Och hur kommer det sig då att ett foder funkar bra för en hund, men inte för en annan?

Jag tror att hundar, precis som människor, har olika näringsbehov beroende på livsfas, aktivitet, hälsotillstånd, mm Så ibland behöver vi komplettera torrfodret. Det svåra är bara med vad?

När Tilly kom till mig hade hon många problem med eksem och under valpperioden hade hon problem med digivningen. Jag fick då hjälp av Lena Matsson, grundaren till Standardts produkter. Och hon har lärt mig massor om näringslära för hund. På Standardts hemsida och GG Hund och Katt finns det intressanta artiklar skrivna av Lena.

Jag ger även tjejerna rått kött som komplement. Speciellt under de perioder vi tävlar agility. Bästa är Jippotimas korvar med rått kött. Finns att köpa på Huveröds.

Det blev ett långt inlägg, men jag fick nog med de mesta av mina funderingar.

Avslutningsvis så måste jag berätta att Nelmi har varit helt tokig under eftermiddagen. Slängt leksaker på mig när jag satt och arbeta. Och väl ute i skogen så hade hon fullt med spring i benen. Börjar känna igen min tokiga splat igen!

söndag 4 juli 2010

Varmt och skönt (?)


Jag tar tillbaka det där jag skrev igår... att jag vägrar vara inne när det är fint väder. För idag gick det bara inte att vara ute någon längre stund. Ivartfall inte i solen. Och att sitta i skuggan och häcka, nä då kan jag lika gärna vara inne och städa. För det behövdes! Jag har tvätta, och tvättat och tvättat. Så nu är överdrag och alla kuddar i både kökssoffan och tvsoffan rena. Och torra, det gick snabbt! Ja större delen av huset har fått sig en omgång. Men mitt på dagen bar det av en sväng ner till sjön. Vet att grannfolket inte är så förtjusta med hundsällskap ner i vår lilla vik, så tjejerna fick stanna i svala Doggebo. (det är det bästa stället att vara på, bättre än i huset). Tog med mig mp3spelaren, men som visade sig bara urladdad. Så en och en halv timme låg jag och fick min ranson med sol. Sedan börja det krypa i kroppen. Borde tagit med mig en bok...


Tror Galastopen har gjort susen. För trots värmen så har Nelmi fått sina tokryck idag. Sprungit som ett jehu runt, runt. Lovade mig själv att ta hundarna ner till sjön under kvällen (för att kompensera för min egna lilla tripp) Men kom aldrig så långt. Efter grillad entrecote hos mor så var det horisontellt läge i soffan istället. Så det blev en lugn dag idag med för hundarna. Imorgon ger jag sista dosen med Galastop (tror det räcker med 4 dagar, hoppas det) Fortsätter någon dag till med den andra medicinen, sedan tror jag att det är färdigbehandlat. Så till helgen kan vi nog komma igång med vår träning igen...


Har börjat fota lite mer med kameran, som ni kanske har märkt här i bloggen.I torsdags kom en kollega med en stor tung fotobok. Så nu försöker jag lära mig lite mer. Dagens foto är en lek med fokus och skärpedjup...

fredag 2 juli 2010

Vackert gammalt pignattlinne


Jag har fått ett gammalt vackert pignattlinne av min kollega. Kunde inte låta bli att fotografera det. Gammalt linnetyg, och man ser att hon (pigan) nog blivit lite bred över rumpan. För hon har lagt ut det i sidorna. Min kollega köpte det för 25 kr och har sedan tvättat det och kokat det i mjölk. Tydligen blir det vitt då (hade jag ingen aning om). Tack Catharina! Det kommer bli så fint i sovrummet på övervåningen.

Snickaren var här på midsommarafton och satte in det stora fönstret på norrgaveln. Han kommer på måndag och fortsätter, så det går sakta men säkert framåt. Jag hade fått bort det värsta dammet innan vi röjde igen, så nu är det riktigt smutsigt igen. Men grovdamsugaren protesterar, jag förstår han. Men så länge det är fint väder vägrar jag vara inne och röja. Istället är det målning av södergaveln. Började förra sommaren, men nu är det inte mycket kvar.

Igår hade jag ett långt telefonsamtal med vetten. Nelmi har fortfarande efter 3 veckor mjölk. Så igår satte vi in Galastop påhenne. Anledningen att vi inte gjort det innan var för att hon stod på så stark antiniotika. Men så länge skendräktigheten håller i är det svårt att säga hur Nelmi mår. Men hon helt klart på väg mot rätt håll. Kommer ta det lungt de närmsta 4 dagarna, så att Galastopen får verka. Pälsen är väl inte vad jag önskar, men inte så konstigt när hon är påverkad av mediciner. Men igår kväll verka hon irriterad över klåda, men idag verkar det ok. Hmmm... Ska svänga förbi Pias och köpa lite fiskolja. Det kan göra susen.

Om en liten stund ska jag göra mig iordning för att åka in på AW i Gbg. Det var längesedan! Ser fram emot att få sitta på en uteservering i Linné, kika på folk och umgås med goa vänner.

Det är sommar det!


tisdag 29 juni 2010

Badpremiär

Blöt & nöjd!


Ikväll har vi tagit vårt premiärbad. Jag frågade om Moa och Ida ville följa med ner till sjön. Hade väl inte tänkt bada själv, utan mer för Nelmis skull. Men det var riktigt skönt i vattnet! (Jag är en riktig badkruka) Termometern visade på hela 22 grader.

Nelmi blev helt galen när hon fick se vattnet. Hon är ju inte så duktig på att simma, hon plaskar förfullt med frambenen. Men efter ett tag så gick det riktig fint.

Fick för mig att hämta Tilly som satt i bilen. Hon är en värre badkruka än matte. Hon vägrar att ens doppa tassarna. Men inte idag. Hon gick rakt i vattnet, så jag fortsatte att gå. Helt plötsligt bottna hon inte och hon fick lite panik i blicken, men hon simma så fint. Hon fick en massa beröm. Så hon var faktiskt i en bra stund. Min fina lilla Mamma Mu.

När vi kom hem så fick Tilly tokryck. Rusade runt i trädgården. Så jag tror nog att jag kan få henne att bada fler gånger... Det finns bara en nackdel om Tilly ska bli badtokig. Hon torkar aldrig... det har nu gått snart 5 timmar sedan vi bada. Och hon är fortfarande blöt...

onsdag 23 juni 2010

Jordgubbstider

Började dagen med jordgubbar och vaniljvisp, rostade mackor och en stor kopp kaffe. En bra start. Sedan jobb hela dagen. Med eftermiddagen kom det fina vädret och jag och tjejerna gav oss ut på promenad. Vi fick sällskap av Moa och Ida, grannens barnbarn. De brukar följa med oss på våra äventyr. Nelmi börjar få mycket spring i benen, så hon är på bättringsvägen. Känns skönt. Men vi fick avstå från dagens lektion, vi får inte träna ännu. En vecka kvar på antibiotikakuren, därefter återbesök till vetten. Håller tummarna. Vi har nämligen abstinens, båda två. På vägen hem från promenaden ringde snickaren. Han vill komma på fredag och sätta in de nya fönstrena. Tror inte han skoja... så under kvällen har jag burit fram byggställningen och alla plank. Tungt, som ett gympass. Imorgon sätter grannen upp den medans jag är och jobbar i gbg. Har världens bästa grannar!




torsdag 17 juni 2010

Vinden


Trappan upp till övervåningen, just nu belamrad med saker som måste flyttas... vart?




Murstocken, stor och i vägen. Men vacker. Ska putsas och bli fin.



Toaletten har just nu inga väggar. Fönstrena är näst på tur att bli utbytta.



Gedigna gamla stockar. Huset är över 100 år gammalt. Observera den teporära lösningen för utebelysning :)




Under lager av gammalt plastgolv finns detta fina trägolv.




Veckorevyn har fungerat som isolering i många år.





Södergaveln. Här är det ett nytt fönster, höjt 20 cm. Grovdamsugaren är min bäste vän.

onsdag 16 juni 2010

Tar det lugnt



Vi tar det väldigt lugnt här hemma.

De första dagarna efter att Nelmi börja äta antibiotika så var det vila. Nu är vi ute och traskar på promenader, men i koppel. Vet inte om det är att överdriva, men lika bra att ta det lugnt

Nelmi är pigg, men fortfarande inte helt sig själv. Om det beror på att hon är skendräktig eller på anaplasman är svårt att säga. Hon bäddar och är fortfarande svullen över bröstkörtlarna. Vetten skrev inte ut någon Galastop, kanske för att det inte ska kombineras med antibiotikan?

Det går ju inte att öka motionen just nu, men jag har dragit ner lite på maten. Båda två får B-vitamin och nässlor på maten. Nelmi hade gått upp lite, men Tilly däremot tycker jag ser lite för tunn ut. Så för henne har jag istället ökat maten något. Hon väger nu lite mer än 18 kg, som mest har hon vägt runt 22 kg (efter valparna). Men runt 19 kg är lagom. Tror att vår sten-lek på promenaderna har gett effekt, hon rör sig mycket mer.

Något annat som börjat röra på sig är min renovering av övervåningen. Nu har jag fått rivit nästan allt. Lite småsaker kvar. Det kommer bli så fint! Om ett par veckor kommer snickaren och sätter in de nya fönstrerna på norr sidan (söder är redan fixat). Förhoppningsvis hinner vi regla upp och isolera gavelväggarna också. Därefter är det dags för elektrikern, så det få bli efter semestern. Men under sommaren kommer göra iordning murstocken och alla takstolar (fina gamla stockar). Få se hur sommaren blir, regnar det så blir det mycket gjort :)

Det som glädjer mig är att under lager av heltäckningsmattor och plastgolv finns ett vackert trägolv! Har inte rivit upp överallt ännu, men det verkar som att om jag bara får det slipat och lutat så kommer det bli kanon!

Tanken var att ta lite bilder på hur det ser ut just nu, men det får komma imorgon. Får fota när det är ljust ute. Istället kommer lite fina bilder från trädgården. Jag älskar den här tiden!


Hagtornsblommorna är populära!

Vackra acklejor


torsdag 10 juni 2010

Lita alltid på magkänslan!


Inte långt efter att jag kommit till jobbet igår så fick jag en känsla av att det inte stod rätt till med Nelmi. Jag kunde inte skaka av mig den. Så jag ringde till min mor som fick åka upp till tjejerna för att titta till dem. Det var ingen fara med dem. Men känslan satt kvar...

Nelmi är 8 veckor efter löp och det jag var rädd för var att livmodern skulle spöka. Jag tycker att hon inte riktigt är sig själv. Skendräktig var hon förra gången då hon fick ordentligt med mjölk. Jag avslutade min möten och stack sedan hem tidigare. Själv kände jag mig febrig på hemvägen och sååå trött.

Väl hemma ringde jag till vetten. Beskrev att Nelmi inte riktigt hade gnistan, att hennes päls inte är som den ska vara (mjuk och fin men ullig och ingen glans) och att jag hittat en blåsa på hennes lilla snippa. Vi fick tid direkt på morgonen idag.

Vi åkte ändå på vår agilitylektion senare på kvällen. Vi tränade mest på kontaktfält vilket passade oss (lite lugnare). Nelmi jobbade fint och fokuserat. Så jag börja fundera på om jag trots allt bara varit nojig. Kanske hon bara blivit vuxen av sista löpet och är hängig av skendräktighet? När Bianca bjöd upp till lek efter lektionen så ignorerade Nelmi henne totalt. Inte direkt Nelmis stil...


Imorse gav det av till vetten iallafall. Har en sådan bra veterinär! Hon kunde direkt konstatera att hon är skendräktig. Nelmis tonsiller är lite svullna (hon äter mycket gräs). Sedan tog Mikaela en massa blodprover på Nelmi. Hon fick ett fint lila plåster (som ni ser på bilden).

Provresultaten visade att Nelmi har anaplasma (fd. erlichios). *suck*

Så nu är det tre veckors behandling med stark antibiotika. Men tur i oturen att jag åkte in! Och att jag har en veterinär som är så duktig. Hon tog borrelia/anaplasma prov för säkerhets skull. Min symptombeskrivning kan ju enkelt förklaras med att Nelmi är skendräktig. Så jag är så glad att vi upptäckte det nu. Det var ett snabbtest som togs. Och om jag förstått det hela rätt så funkar de enbart i början av infektionen, då anaplasma-bakterierna finns i blodet. Efter ett tag drar de sig tillbaka och man måste då leta efter anti-kroppar. Vilket är ett helt annat test. Ju längre de går med infektionen desto fler komplikationer kan ju uppkomma, och det skrivs i vissa fall att obehandlat så kan det bli kroniskt, då med stelhet och hälta som vandrar.

Att min lilla splat går så fint på banan i lördags, trots skendräktighet och infektion, är helt otroligt. Jag hade naturligtvis aldrig tävlat henne om jag visste. men nu förstår jag varför hon var lite lugnare än vanligt på banan. Jag trodde det berodde på värmen... Men nu blir det istället minst tre veckors vila...

Måste berätta en historia till angående magkänsla.
Det var för ett par månader sedan när vi på väg hem från vår promenad stötte på vår granne. Jag var inne och kika på hans nya utbyggnad och lämna hundarna utanför (lösa). På vägen hem tog vi bilvägen istället för skogsstigen. Nelmi går i koppel och Tilly är lös som vanligt. När vi går förbi hans garage så ser jag i ögonvrån att Tilly sticker in huvudet genom den öppna dörren. Från ingenstans så blir jag helt ursinnig. Slänger Nelmis koppel och rusar efter Tilly. Får tag i henne inne i garaget och formligen lyfter upp henne i bakdelen medans jag sticker in handen i hennes mun. Jag kan inte förklara varför jag reagerar så här, ren instinkt. Ut ut munnen fiskar jag en blå klump med råttgift!! Jag drar ut Tillys tunga och torkar av den från de små blå korn som lossnat från klumpen. Stackars Tilly! Men jag räddade livet på henne! Jag var skakig ett bra tag efteråt, speciellt när jag inser att de har varit lösa i trädgården en stund...

Så lita alltid på er magkänsla!
Även om man i 9 fall av 10 har fel, så är man glad att man agera den gången man har rätt!

söndag 6 juni 2010

Förbannelsen är bruten

Igår var vi i Göteborg och tävla. Vi fick en underbar dag med mycket sol. Kanske lite väl mycket för min del, jag är grisrosa idag.

Jag hade ett mål för dagen, att komma ur diskningsträsket. Helt enkelt att komma runt hela banan, skitsamma hur många fel. Jag hade en känsla av att turen var med oss. Speciellt när jag såg att Magne var domare. Han dömde på vår första tävling, enda gången vi kommit runt banan utan en disk. Kanske skulle detta upprepa sig?

Första loppet var agility. Jag gillade banan. Den var lite trixig på slutet, men för övrigt flytig. Många hade problem med andra hindret,de gjorde det som inkallning och flera hundar tog det från fel håll. Jag valde att göra det som en högersväng och såg till att vinkla mig redan i starten. Funkade fint. Första delen av banan ser fin ut. Hon river dock hindret efter balansen och har sedan problem att komma in rätt i slalomen efter säcken. Varför vet jag inte riktigt. Vi fortsätter fint men får problem vid gungan. Nelmi flyger av, vilket många hundar gjorde. Efteråt kommer hon för mycket åt mitt håll, ser inte däcket så jag stannar upp. Men Nelmi söker hinder och tar därför A-hindret. Vi blir diskade. Resten av loppet är en katastrof, inte ens värt att kommentera.




Det var en lång dag. Medans vi väntade på hopp-loppet så fikade vi och umgicks med våra agilityvänner. Jag var så nöjd med att ha mitt tält med en solig dag som denna. Men Nelmi var varm så tillsammans med Sara och Sally och Anna med Bilbo gick vi ner till en sjö i närheten. Nelmi är inte så duktig på att simma och brukar väl gå i så långt så at hon bottnar. Men vi fick stå och vänta på 2 retrievers som höll på att bada. Och det taggade Nelmi igång på. Hon skrek för att få komma i vattnet! När jag väl släppte henne så kastade hon sig i. Sara kastade en pinne till Sally, men de fick hon inte ha ifred. Nelmi var snabb som ögat. Och vid ett tillfälle fintade hon Sally, hon tog bryggan istället och kastade sig i efter pinnen. Vi skrattade gott åt min galna splatt.

Sedan var det dags för hoppklass. Vi båda var trötta, men taggade. Jag var mycket lugnare och vårt tempo var inte i högväxel. Men det gav utdelning! Vi gör ett fint lopp, får 5 fel för att Nelmi kommer in fel i slalomen. Men inte en rivning under hela loppet! De 2 sista träningarna gav resultat. Sista lektionen tränade vi på U-svängar, vilket går kanon. Jag fick en aha-upplevelse när jag klappade händer efter tunnel (om jag gör ett bakombyte) för att Nelmi snabbt ska uppfatta vart jag är. Det fick vi användning av. När jag tränade med Tobias förra veckan hade vi en diskussion om hur man använder fötterna på banan, de visar riktiningen. Något jag tänkte igenom när jag gick banan, och det funka klockrent.



Vi kommer alltså i mål på 33 sekunder med 5 fel. Därmed är förbannelsen med diskningsträsket bruten! Min lycka är total och jag formligen hoppar på Nelmi och överöser henne med godis, leksak och pussar. Vårt resultat räcker till en 8:e placering av 51 st starter (jag vet inte hur många strykningar det var). Lite snopet när jag får reda på att det är pris tom 7:e plats. Men det gör inget, vi är de lyckligaste 8:e placerarna ändå!!!

tisdag 1 juni 2010

Fästingsfunderingar

Nelmi brukar alltid få mycket fästingar. Det är ju inte så konstigt med tanke på hur hon flyger och far på våra promenader. Tilly däremot, hon är en stillsam fröken. Dessutom har hon mycket vitt, så fästingarna syns tydligt. Så jag brukar plocka under promenaden.

Jag har aldrig gillat att använda fästingpreparat. Tycker att det är som att välja mellan pest eller kolera... Jag har provat många olika metoder. Förra året prova vi Frontline, det hjälpte en vecka eller två. Bärnstenshalsbanden har väl inte heller haft önskad effekt. Nelmi har sitt på, mest för att hon är snygg i det. Men Tillys är helt förbrukat...

I år prova jag med Scalibor-halsband. Hade på det i 4 dagar, och då inte hela tiden. Men Nelmi blev slö och kliade sig. Bara att ta av dem. Tog av Tillys med.

Men sedan dess har de knappt haft några fästingar. Mycket underligt. Först trodde jag att det berodde på att effekten från halsbanden satt i. Sedan att det var för torrt för fästingarna. Men nu har det gått flera veckor sedan jag tog av halsbanden och det har regnat en hel del.

När vi kommer hem från våra promenader så borstar jag alltid igenom hundarna. Så även ikväll. Tilly hade 5-7 st som kröp. Nelmi ingen. Så har det varit det sista. Ska inte klaga, mycket glad för detta. Men jag tycker det är konstigt...

Fick tipset av Bill att ge B-vitamin som tillskott för att hålla fästingarna borta. Han hade gett Max B-vitaminer under fällningsperioden och han hade inga fästingar. Slutade ge och satte på Scalibor. Max fick fästingar. Så nu har han börjat med B-vitamin igen. Han tycker det fungerar mycket bra.

Så jag köpte B-vitamin igår och har börjat ge. Även om det inte skulle fungera så gör det gått på Nelmis päls, som varit lite taskig efter löpet och testet med Scalibor. Sedan är B-vitamin bra när man har en arbetande hund. Enda nackdelen som jag kan se är att det sägs öka aptiten, har ju redan 2 mattokiga hundar.

Nu till lite foton från vårt besök hos Max, Nelson, Rosangela och Bill