måndag 26 juli 2010

Dramatik...

Idag gick jag och hundarna på svampjakt i regnet. Vi var nog ute i 2 timmar och fick fyllt en hel bajspåse :)

När vi kom hem var jag uppe i byn och handla och åkte sedan hem till min mor för en kopp kaffe. Väl hemma igen så duscha jag av hundarna och gick sedan upp på vinden och jobba en stund. När jag kommer ner igen så märker jag att Tilly fryser så att hon hackar tänder. Hmmm... på med ett flecetäcke.

Efter en stund märker jag att hon sitter med ena benet i luften. Och när hon försöker gå så haltar hon ordentligt, kan knappt gå. Leden ovanför tassen är rejält svullen och varm. Jag börjar inspektera men kan inte hitta något sår eller liknande. Tilly går och lägger sig, rullar ihop sig till en boll, skakar och ligger med benet utsträckt. Shit! Kan hon ha blivit huggormsbiten? I ösregn?

Jag vågar inte chansa. Ringer distriktsvetten och han säger att jag kan komma hem till honom för att få kortison och antibiotika. Taget! Jag får adressen och ska ringa när jag närmar mig för mer exakt beskrivning.

Jag hoppar i skorna och slänger på mig jackan. Lyfter upp Tilly, vill inte att hon rör sig mer på benet, och skyndar ut. Precis när jag försöker låsa dörren samtidigt som jag håller Tilly i under ena armen (hon väger 19 kg) så ser jag i ögonvrån, och hör hur Nelmi går till attack mot något. Jag hinner skymta hur hon jagar iväg en stor vit hund från tomten. Inkallning och Nelmi tvärvänder. Skönt! Hon har världens ragg när hon kommer fram till mig. Lägger Tilly på golvet på passagerarsidan. Nelmi får åka där bak. När jag kör ut så är det ett stort fält på vänster sida. Där står två vita hundar. J-klar! Samma vita samojeder som jag stötte på i skogen förra sommaren?! De betedde sig vilt då. När jag kör sätter den ena fart rakt mot bilen. Kastar sig ut framför och ställer sig och stirrar på mig. Jag hänger mig på tutan. Han/hon makar sig något åt sidan och jag trycker på gasen. Vad är det för hundar som jämt springer lösa?! De är ivartfall obehagliga.

Håller på att köra av vägen då jag försöker få igång GPS:en på mobilen. Efter mycket om och men så hittar jag tillslut till vetten. Han hade fått en utryckning men vi får komma in i köket under tiden. Tilly fryser inte längre, värmen i bilen och täcket hade hjälpt. Han känner över henne och kan konstatera att något ormbett är det inte. Hon borde vara mer påverkad. Troligtvis en rejäl stukning. Men när? Redan när vi går ut från huset går Tilly bättre. Det var precis som att något släppte när han böjde igenom henne. Ute vid bilen får hon en spruta med smärtstillande och en med antibiotika (för säkerhetsskull).

Vi åker hem till mor för middag. Alla hade redan ätit. När Tilly kommer in är hon hur pigg som helst, springer runt som bara den. Det märks knappt att hon haltar. Varför ska världens stillsammaste hund få tokryck bara för att hon måste vara still? Men det är klart, smärtstillandet hade börjat verka. Och jag var bara glad för att hon är pigg.

Mycket dramatik en söndagskväll...

2 kommentarer:

  1. ojoj sikken dramatisk söndag du fick.. hur mår Tilly nu då?? på bättringsvägen hoppas jag!! kram Sarah

    SvaraRadera
  2. Fy va otäckt, stackars liten : ( Hoppas hon blir bra fort. Kram Hillevi

    SvaraRadera

Här kan man fylla i sin kommentar