Tävlingen vi helst glömmer...

Ibland går det upp... och ibland går det ner. Och i lördags var det verkligen bottennapp...

Ingenting gick vägen. Vi var i Borås och tävla. I första loppet misstolka Nelmi mig och hoppar över första hindret. Så vi var diskade innan vi ens hann starta. I andra loppet så ramla hon av balansen, som var tredje hindret. Som tur var fick jag upp henne på balansen igen, med samma fart :) Så hon blev inte rädd, men upprörd. Precis som loppet innan så förstår hon att det blev fel och springer runt som en hysterisk virvelvind över banan. Det blir inte bättre av att de glömt lägga kopplet i mål. Så där står jag och får hålla Nelmi i nackskinnet istället för att belöna henne (vilket hon hatar). Som tur var körde Sara loppet före mig, så hon sprang o leta reda på det. För det fanns ingen funktionär i sikte.

Nu var jag riktigt bedrövad, och jag vill be alla mina vänner om ursäkt så här iefterhand för detta. Men vi hade en öppen klass i hopp kvar. Jag kände verkligen ingen lust för att springa något mer denna dag. Men jag tar mig i kragen. Det börjar bra, snygg start med 3 hopp hinder, in i kort tunnel, där efter in i slalom. Hon tar ingången så fint! Men efter 4 pinnar går hon ur och ställer sig o tittar på mig!? Nelmi har aldrig gått ur slalom på det sättet. Hon kan missa en pinne mitt i för att hon har för hög fart eller i slutet för att hon är för ivrig. Jag får ta tillbaka henne och ta om, men då blir hon frustrerad. Så efter slalomen fortsätter vi och vid däcket hoppar hon i ramen i stället. *suck* Denna gång tar vi oss genom banan, jag springer och säger "Lugn Nelmi" "Bra Nelmi" hela tiden. Men hon lyssnade på mig, ingen virvelvind. I mål så får hon ordentligt med belöning.

Jag hade inte hunnit äta något under dagen, det var kort tid mellan lopp 2 och 3. När jag ska gå och köpa en hamburgare så får jag reda på att de är slut. När jag lite senare ska köpa kaffe så fanns det inga muggar kvar. Man kan säga att allt går emot mig denna dag. Just det, vi stötte på en älg på vägen dit också...
,
Jag var vid väldigt gott humör vid början av dagen, men blev bara mer nere i skoskaften ju längre dagen gick. Även om vissa saker var ren otur (balansen, kopplet) så var inte Nelmi sitt vanliga gamla jag. Jag vet inte om det var för att jag hade varit bortrest i 2 dagar eller för att det var åska i luften... eller så har hon löp på gång. Hon är ivartfall som ett klistermärke på mig just nu.

Usch vad jobbigt det är att ta motgångar... men nu har det lagt sig lite. Min bästa vän gjorde en fin sak idag när han fråga hur det hade gått i helgen och jag berätta om allt som gick fel. Han tog fram föregående inlägg och sa bara "Ni kan! Där är beviset" Tack!!

Vill sist men inte minst gratulera till alla fina prestationer som mina vänner gjorde;
Lotta & Poppy tog hem 2 st första vinster! Sara och Inez kom 3:a i Hopp. Sara och Sally kom 5:a i agilityn. Anna och Eroz kom 7;a i agilityn.

I Sveriges södra delar så blev Thobias och Edith färdiga för SM 2011!! De blev också champion i Hopp. Stort grattis!!

Där satt den!!!

Äntligen!! Idag kom den efterlängtade nollan och den första pinnen!! Och den var helt oväntad, det vill jag lova!!

Så vi tar det från början.
I torsdags åkte vi upp till Örebro. Vi skulle bo hos Maggan i hennes mysiga lilla stuga under helgen. På torsdagskvällen arrangerade Byrackarns en träningstävling som en hyllning till Närkes fina SM-framgångar. Eftersom vi är vänner med Maggan så fick även vi vara med. Men Nelmi var inte i sitt rätta jag. Kanske berodde det på att hon legat i bilen i 3 timmar upp (hon hatar att åka bil) eller det faktum att hon var hungrig. Det var egentligen matdax när vi började köra. Kanske en kombination. Hon var ivartfall helt hysterisk på banan. Hon skrek och for som ett dåre över banan. Helt okontrollerbar Efteråt skämdes jag lite och kände mig uppgiven inför helgen tävling. Var det så här hon skulle gå?

På fredagen softade vi och laddade. Vi bestämdes oss för att ta en promenad vid Maggans och hundarnas favoritställe. Eftersom Tilly är konvalesent så tog vi först en kort promenad. Sedan fick hon vara i bilen medan vi gick en längre tur. När vi kom tillbaka låste jag upp buren och satte in Nelmi. Fick sedan lite bråttom då jag såg att Maggan backade ut. Så jag smällde igen bakluckan. Och ja, nycklarna satt fortfarande i buren. Jag hade låst in både nycklar och hundar i bilen. Jag fick fullständig panik!!! Nu var det en molnig dag, men det var varmt och kvalmigt. Efter mycket om och men fick vi tag i en bärgare som kom och bröt sig in i bilen. Det hela tog nog max en halvtimma från det att jag smällde igen luckan. Men när jag klättrar bak i bilen och tar mig in genom nödluckan så känner jag att det är bra varmt i bilen. Och stackars Tilly ligger därmed sin tratt... Allt sluta bra, men jag var rejält skakad. Även om vi hela tiden hade koll på tjejerna och hade en back-up plan med att krossa en ruta. Tur att jag hade Maggan, hon var lugnet själv.

Så på kvällen behövde jag mig ett glas vin för att lugna nerverna. (+ 2 till :)
Borde tänkt mig för... för min mage är lite känslig för vitt vin. Så morgonen efter så känner jag under banvandringen att jag akut måste uppsöka en toalett. När väl detta är avklarat så är jag osäker på om jag kommer ihåg banan. Hela situationen blir ännu värre då jag missar min start! Suck! Jag var rätt vimsig. Jag får starta sist. Jag diskar oss på 3:e hindret som är slalom. Men resten av loppet går som en klocka, trots att jag glömmer av banan halvvägs.

Magen höll mig upptagen hela dagen och jag fick inte i mig någon mat. Och det var varmt, svetten rann. När det var dags för min tur fick jag lite coachning från Thobias. Han sa till mig att vända upp för att ta in Nelmi, vilket jag också gör. Men jag glömmer det på ett ställe. Nelmi går på min axel och tar fel tunnelingång. Disk! Men jag är ändå nöjd med loppet. Nelmi var duktig och jag var som sagt inte i bästa form.

Idag började vi med Hopp. Magen var helt ok och jag kom till start. Men jag gör samma misstag igen. Vänder mig för fort i ett fb och Nelmi tar fel väg. Nu var jag rätt uppgiven. Funderade på att packa ihop mina saker och åka hem. Det är min sista semesterdag och det vore skönt att komma hem i tid. Men jag stannar.

Thobias och Lotta peppar och coachar mig inför det sista loppet. Påminner mig åter att jag måste vända upp för att få Nelmi att svänga på de kluriga ställena. Innan jag går och värmer upp så skojar jag och säger "Om jag vinner så ska jag springa naken runt tävlingsområdet" ha ha!

Nu till loppet!



Första 3 hindrena blir inte filmade. Men det som händer är att vi håller på att diska oss redan efter A-hindret, Nelmi flyter ut men jag lyckas i sista sekund få henne till mig och in i tunneln. Sedan kom första svårigheten: att svänga mot balansen. Jag vänder upp och stannar till, yes hon fäster mot balansen. Men jag kommer på fel sida. Ingen fara tänker jag, hon stannar på kontaktfäletet och då hinner jag göra ett fb. Men Nelmi stannar inte, hon siktar på säcken. Jag smiter in bakom henne och lyckas vända henne. Nu är jag sen till nästa svårighet, vända upp mot gungan. Och jag ser att Nelmi siktar mot hopphindret. Jag lyckas åter vända upp henne rätt och hon tar gungan. Nu pustar jag ut lite. Tills jag kommer på att shit! Nu kommer nästa grej som är svår. Slalom efter säcken. Det diska vi oss på i Fagersta. "Is i magen" tänker jag. Stanna upp och låt henne söka sig in i slalomet. Yes! det lyckades!! Vid blindbytet i tunneln går det upp för mig att vi är felfria! Måtte hon nu bara ta den tajta svängen och inte riva. "Låt henne hoppa i lugn och ro" tänker jag. Och ja det gick det med. Jag bara skriker rakt ut när vi kommer i mål. Shit! Vad glad jag blev. Efter att ha suttit en stund med Nelmi (hon fick hela godispåsen :) så går jag bort till resultatlistan. Vi är etta!!!

Loppet är rätt hysteriskt. Obalanserat kan man verkligen säga. Hon har gått mycket bättre i lopp där vi har diskat oss. Men var gör väl det. Vi kommer i mål med noll fel trots allt, och vi vinner klassen. Det är det som räknas ;)

Jag behöver nog inte säga hur lycklig jag är. Äntligen!! Där satt den!!

Träningstävling i lydnad och en korthårig Spaniel

Sista veckan på semestern och det är fullt sjå att hinna med allt man vill och måste.

I söndags var jag och Nelmi med på en träningstävling i lydnad på klubben. Det var lite oväntat då vi fick reda på det kvällen innan. Det var 3 månader sedan sist vi tränade. Men jag hade gjort en avstämning på onsdagen över hur vi låg till i momenten. (se film) Annars hade vi nog inte varit med. Utfallet blev som väntat. Svagheterna var de samma som under mitt träningspass. Tyvärr har vi ingen film från träningstävlingen.



Linförighet
Jag hade problem att få Nelmi att koncentrera sig i början, så halva linförigheten var katastrof. Men så plötsligt så tänds ljuset och i slutet går hon riktigt fint. Jag hade samma problem på tävlingen i vintras. Jag måste hitta rätt knapp så jag får fokus från början. Men jag tror det mesta sitter hos mig. Jag är lite osäker i början, och jag märker att det skiter sig så sträcker jag på mig och bara går. Då går hon fint. Thomas (domaren) sa samma sak i sin feedback till mig. Men vi fick en 7:a. Så jag är nöjd, för hon brukar som sagt gå mycket finare.

Platsliggning
Går åt h-vete! Eller, kanske inte. Jag kanske gjorde fel, borde inte utmanat henne. Men hon låg 2 minuter i onsdags. Denna gång var det 3 minuters platsliggning (de andra ekipagen var i andra klasser) Nelmi låg 1,5 min innan hon reste sig, gick en meter och la sig. Nu vet jag vart hon står och jag har ett träningsupplägg klart för mig.

Läggande
Vad har hänt? Hon har tar kommandot seeeent och hon lägger sig sakta. Detta var ju hennes bästa moment när vi började med lydnaden. Här får vi verkligen backa i träningen. Vi får 6,5 p.

Inkallande
Klockrent! Där kom 10 poäng :)

Ställandet
Även detta klockrent! 10 poäng

Apportering
Detta har vi en 10:a på, det vet jag. Men var gör jag! Jag håller apporten för långt ifrån henne. Så Nelmi måste resa på rumpan för att ta apporten. Får då den snett i munnen och "tuggar" då för att få den rätt. Suck! Blir så trött på mig själv. Gjorde samma sak på tävlingen i vintras.

Hopp över hinder
Här har vi lite otur. Tävlingsledaren tappar sitt kort precis innan Nelmi ska hoppa. Nelmi tror att det är en leksak och hon lägger då all fokus på henne. När jag kommenderar henne så gör hon hoppet men stannar upp precis efter hos tävlingsledaren innan hon går in och sätter sig hos mig. Så vi får en 7:a.

Tandvisningen var det inga problem med - en 10:a.
Efter vi hade kört så fick jag skriva för Thomas när han bedömde de övriga ekipagen. Jag lärde mig otroligt mycket. Thomas tog sig tid och förklarade varför han gav de olika poängen i varje moment. Sedan fick jag vara budförare under skott. Det var spännande!

Igår hade vi agilityträning på klubben med våra vänner. Nelmi sprang riktigt fort. Men oj vad hon rev! Förra gången vi träna rev hon ingenting. Hmmm...

Tilly lyckades få upp 3 av 5 stygn igår av såret i ljumsken. Det såg först ut som att det hade hunnit läka så mycket så att det var ingen fara. Men senare på kvällen sprack det upp ordentligt. Jag fick panik! Så jag åkte direkt till vetten nu på morgonen, åt inte ens frukost. Det blev nu istället 10 stygn. Suck!

På vägen hem ringde jag Malin. Jag fick låna hennes klippmaskin med diverse skär. Tack!! När jag kom hem ställde jag mig och rakade av hela Tilly. Åsa kom till min undsättning och hjälpte mig att hålla Tilly. Det var med en tår i ögat jag såg lockarna falla. Ni kanske undrar varför detta drastiska beslut. Jo, Tilly har fullt med svamp på diverse olika ställen. När hon blir blöt så torkar hon aldrig och pälsen blir mer och mer rosa. Antibiotikan som hon står på gör det bara ännu värre. Eftersom hon redan var rakad på så många ställen så tänkte jag att det var lika bra att ta av allt. Så länge hon har stygnen och går på antibiotika så kan jag inte behandla svampen. Men sedan kommer jag att bada henne i specialschampo. Det var nära att hela öronen rök också, men jag förmådde mig inte. Det blev en kompromiss. Hälften är borta men det syns nästan inte, jag spara lite lockar på utsidan. Tilly är inte Tilly utan sina fina öron.

Trattfia

Idag har Tilly opererats. Allt har gått bra och när jag kom och hämtade henne så möttes jag en tokvilding som höll på att riva hela väntrummet. Kan ni tänke er Tilly så sjövild? :) Jag kunde inte lugna ner henne på något sätt. För det första var hon mån om att komma därifrån så snabbt som möjligt. Väl hemma så fortsatte hon att leva rövare. Så då förstod den andra orsaken. Det finns bara en sak som får Tilly att bli skogstokig - hunger! :) Av erfarenhet vet jag att magen inte är den bästa efter en sövning så vi börja med en förrätt - majsvälling. Så fort hon fått i sig det så lugna hon ner sig. Efter huvudrätten var hon trött och sov som en stock.

Med tanke på hur hon ser ut så är jag glad över att jag fick ett sådant välkomnande på kliniken. Annars hade jag nog blivit orolig. För hon ser ut som ett lapptäcke, stackarn. Tydligen hade hon lyckats bita sönder ett stygn trots att hon hade tratt på sig. Så nu har de bytt ut den mot en ännu större. Här hemma är det trångt och hon stöter i saker hela tiden. Då blir hon förbannad och drar med huvudet mot andra hållet, bara för att återigen slå i med tratten. Nelmi tycker det är obehagligt och höll sig ett tag på avstånd. Så jag tog fram fleeceoverallen (som är alldeles för stor) och några säkerhetsnålar. Hon har haft på sig den hela kvällen och sluppit tratten. Även om Tilly tycker om när det är varmt så blev det tillslut för varmt för henne. Så nu har hon åter tratten. Jag får byta mellan dessa två alternativ helt enkelt.

Nu är första delen avklarad. Nu behöver vi bara vänta på alla provresultat. Jag hoppas på att imorgon få reda på provet från tuttarna. Så att jag vet att hon står på rätt antibiotika. Biopsin lär ta ett tag, glömde fråga hur länge. Hältan har fortfarande ingen förklaring. Eftersom Tilly inte verkar har ont och hennes reflexer är dåliga så misstänker jag att någon nerv sitter i kläm. Bad dem ta en röntgen på ryggen idag. Lite pålagringar finns men det är för långt fram i ryggen. Men jag har skickat bilderna till min kompis, så får vi se vad hon tror.

Här kommer lite läskiga bilder på hur stackars Tilly ser ut:



Vänster bak


Vänster bröst


Höger bak


Höger bröst

Tungt...

I helgen har vi varit i Halmstad och tävlat. Haft en supermysig helg med Lotta, Sara och Mia. Våra prestationer är inget att prata om. Det blev disk i början av bägge loppen. Helt enkelt dålig handling av mig. Däremot så fick Sara och Inez sin första pinne i agility. Och Mia och Lyxa tog hem vinst i lydnaden. GRATTIS!

På söndagen upptäckte jag att Tilly haltade på höger bak. Kände igenom henne men hitta ingen svullnad. Fick en känsla att det satt uppe i korset. Väl hemma på kvällen fick hon mjuk massage. Efteråt sov hon gott i soffan. När det var dags att gå och lägga sig kunde hon inte gå alls. Hon fick en Rimadyl av mig.

På morgonen var hon mycket bättre. Men jag bestämde mig för att boka tid hos vetten ändå. Hältan kunde ju bero på borelia/anaplasma. Och sedan var det lite andra saker jag ville ha undersökt också.

Tilly har sovit mycket den sista tiden. Hon har en vårta som hon slickat på så att den blöder. Och ur tuttarna kommer det vätska. Hon slickar sig mycket mellan benen.

Vi var hos vetten igår eftermiddag. Hältan kunde hon inte hitta någon orsak till. Så antagligen stämmer min misstanke med låsning i korset. Dessutom halta hon knappt när vi väl kom dit. Men hon har en knöl i strax under ljumsken på höger bak. Jag har påpekat detta tidigare för en annan vett som sagt att det är en fettknöl. Men Vita tog en kanyl och stack i den, det kom blod. Alltså ingen fettknöl utan tumör. Sedan har hon en liten på vänster bak och så har hon de två vårtorna varav en är blodig. Dessa är troligen ingen fara med, men vi bestämde oss för att operera bort allihopa nu på torsdag.

Jag bad även att Vita skulle kolla så att det inte fanns några juvertumörer. Men det kunde hon inte hitta. Jag sa att de även har "mjölk" och när Vita klämde ordentligt så kom det brunt sekret ut dem. Inte bra... Hon tog prov och skickade till labb. Antagligen en bakteriepåväxt.

Eftersom Tilly slickar sig mycket mellan benen misstänker Vita att hon också kan ha urinvägsinfektion. Jag skulle ta ett urinprov på Tilly medans vi väntade på resultaten av blodproven. Vi traskade runt i 40 min men Tilly bara vägrade att kissa. Nelmi däremot hann kissa 2 ggr och göra nr 2. *suck*
Så det blev inget urinprov och nu står Tilly på antibiotika. Så har hon urinvägsinfektion så tar antibiotikan det, därför ingen idé att komma in med ett prov nu.

Blodproverna visade att det inte var borelia/anaplasma. Värdena såg fina ut förrutom levervärdena som var något förhöjda. Det kan vara helt ok men det kan också vara en indikation på cancer i lever. Enda sättet att få reda på detta är att ta ett nytt blodprov om en månad. Om de fortfarande är förhöjda då så får jag en remiss till en specialist på Blå Stjärnan.

Så status just nu är att Tilly stapplar omkring med tratt här hemma. De blodiga vårtan måste läka innan operationen på torsdag. Därför också antibiotika. De gör en biopsi på dem, så får vi se. Förhoppningsvis får vi även reda på provet från "tuttarna" då.

Det känns tungt. Precis så här började det för vår Springer-kompis. Hon opererade bort knölar som var godartade. Hon gick bort i våras. Hon var ett år yngre än Tilly. Men man ska aldrig dra några förhastade slutsatser. Det är bara att vänta och se.

Men jag behandla Tilly igår igen. Och hältan är nästan helt borta. Skönt!

Jo förresten! Svullnaden i framtassen som vi fick åka akut med försvann redan nästa dag. Jag tror inte hon stuka den som vetten misstänkte. Utan att hon blev stucken av en geting.