Där satt den!!!

Äntligen!! Idag kom den efterlängtade nollan och den första pinnen!! Och den var helt oväntad, det vill jag lova!!

Så vi tar det från början.
I torsdags åkte vi upp till Örebro. Vi skulle bo hos Maggan i hennes mysiga lilla stuga under helgen. På torsdagskvällen arrangerade Byrackarns en träningstävling som en hyllning till Närkes fina SM-framgångar. Eftersom vi är vänner med Maggan så fick även vi vara med. Men Nelmi var inte i sitt rätta jag. Kanske berodde det på att hon legat i bilen i 3 timmar upp (hon hatar att åka bil) eller det faktum att hon var hungrig. Det var egentligen matdax när vi började köra. Kanske en kombination. Hon var ivartfall helt hysterisk på banan. Hon skrek och for som ett dåre över banan. Helt okontrollerbar Efteråt skämdes jag lite och kände mig uppgiven inför helgen tävling. Var det så här hon skulle gå?

På fredagen softade vi och laddade. Vi bestämdes oss för att ta en promenad vid Maggans och hundarnas favoritställe. Eftersom Tilly är konvalesent så tog vi först en kort promenad. Sedan fick hon vara i bilen medan vi gick en längre tur. När vi kom tillbaka låste jag upp buren och satte in Nelmi. Fick sedan lite bråttom då jag såg att Maggan backade ut. Så jag smällde igen bakluckan. Och ja, nycklarna satt fortfarande i buren. Jag hade låst in både nycklar och hundar i bilen. Jag fick fullständig panik!!! Nu var det en molnig dag, men det var varmt och kvalmigt. Efter mycket om och men fick vi tag i en bärgare som kom och bröt sig in i bilen. Det hela tog nog max en halvtimma från det att jag smällde igen luckan. Men när jag klättrar bak i bilen och tar mig in genom nödluckan så känner jag att det är bra varmt i bilen. Och stackars Tilly ligger därmed sin tratt... Allt sluta bra, men jag var rejält skakad. Även om vi hela tiden hade koll på tjejerna och hade en back-up plan med att krossa en ruta. Tur att jag hade Maggan, hon var lugnet själv.

Så på kvällen behövde jag mig ett glas vin för att lugna nerverna. (+ 2 till :)
Borde tänkt mig för... för min mage är lite känslig för vitt vin. Så morgonen efter så känner jag under banvandringen att jag akut måste uppsöka en toalett. När väl detta är avklarat så är jag osäker på om jag kommer ihåg banan. Hela situationen blir ännu värre då jag missar min start! Suck! Jag var rätt vimsig. Jag får starta sist. Jag diskar oss på 3:e hindret som är slalom. Men resten av loppet går som en klocka, trots att jag glömmer av banan halvvägs.

Magen höll mig upptagen hela dagen och jag fick inte i mig någon mat. Och det var varmt, svetten rann. När det var dags för min tur fick jag lite coachning från Thobias. Han sa till mig att vända upp för att ta in Nelmi, vilket jag också gör. Men jag glömmer det på ett ställe. Nelmi går på min axel och tar fel tunnelingång. Disk! Men jag är ändå nöjd med loppet. Nelmi var duktig och jag var som sagt inte i bästa form.

Idag började vi med Hopp. Magen var helt ok och jag kom till start. Men jag gör samma misstag igen. Vänder mig för fort i ett fb och Nelmi tar fel väg. Nu var jag rätt uppgiven. Funderade på att packa ihop mina saker och åka hem. Det är min sista semesterdag och det vore skönt att komma hem i tid. Men jag stannar.

Thobias och Lotta peppar och coachar mig inför det sista loppet. Påminner mig åter att jag måste vända upp för att få Nelmi att svänga på de kluriga ställena. Innan jag går och värmer upp så skojar jag och säger "Om jag vinner så ska jag springa naken runt tävlingsområdet" ha ha!

Nu till loppet!



Första 3 hindrena blir inte filmade. Men det som händer är att vi håller på att diska oss redan efter A-hindret, Nelmi flyter ut men jag lyckas i sista sekund få henne till mig och in i tunneln. Sedan kom första svårigheten: att svänga mot balansen. Jag vänder upp och stannar till, yes hon fäster mot balansen. Men jag kommer på fel sida. Ingen fara tänker jag, hon stannar på kontaktfäletet och då hinner jag göra ett fb. Men Nelmi stannar inte, hon siktar på säcken. Jag smiter in bakom henne och lyckas vända henne. Nu är jag sen till nästa svårighet, vända upp mot gungan. Och jag ser att Nelmi siktar mot hopphindret. Jag lyckas åter vända upp henne rätt och hon tar gungan. Nu pustar jag ut lite. Tills jag kommer på att shit! Nu kommer nästa grej som är svår. Slalom efter säcken. Det diska vi oss på i Fagersta. "Is i magen" tänker jag. Stanna upp och låt henne söka sig in i slalomet. Yes! det lyckades!! Vid blindbytet i tunneln går det upp för mig att vi är felfria! Måtte hon nu bara ta den tajta svängen och inte riva. "Låt henne hoppa i lugn och ro" tänker jag. Och ja det gick det med. Jag bara skriker rakt ut när vi kommer i mål. Shit! Vad glad jag blev. Efter att ha suttit en stund med Nelmi (hon fick hela godispåsen :) så går jag bort till resultatlistan. Vi är etta!!!

Loppet är rätt hysteriskt. Obalanserat kan man verkligen säga. Hon har gått mycket bättre i lopp där vi har diskat oss. Men var gör väl det. Vi kommer i mål med noll fel trots allt, och vi vinner klassen. Det är det som räknas ;)

Jag behöver nog inte säga hur lycklig jag är. Äntligen!! Där satt den!!