söndag 22 maj 2011

Spring, spring!







Sedan sist har det hänt en del kan man väl säga:
- Jag har gått med agilitysektorn i Alingsås BHK. Riktigt roligt och vi har massa roliga saker på schemat framöver.
- Jag har utbildat mig till agilityinstruktör (för Anita Axelsson) och håller just nu min första agilitykurs.
- Jag och Nelmi har hunnit tävla i Nybro, Kungälv och Nossebro. Tyvärr inga rosetter, men känslan blir bara bättre och bättre på banan.

Utöver hunderiet så har jag jobbat en halvtid extra de första 3 månaderna och håller på för fullt att förbereda min systers bröllop i juli. Så det har varit lite mycket…

Men nu så har jag äntligen satt mig ner för att skriva lite om kursen jag var på torsdag – fredags. Jag, Susanne och Frida åkte i onsdags kväll upp till Finnbogård för att gå en två dagars kurs för Jenny Damm. Redan i bilen upp avlöste skrattsalvorna tätt, vi var nog lite övertaggade allihopa. Vi har haft helt fantastiska 2 dagar! Jag har lärt mig massor! Anteckningsblocket är fullt med anteckningar. Men det viktigaste jag tar med mig är nog Jennys ord: Lita alltid på din hund! Nelmi blir ju alltid splat-galen i närheten av en agilitybana. Mitt svar på det är att bli lugn, för att tagga ner henne. Nu har jag lärt mig bättre. Jag blir själv igång taggad och vill istället bara ut och köra! Jag har en fantastisk hund som alltid kör järnet på banan. Att hon sedan är en krokodil som springer runt, runt med leksaken kan vara något frustrerande (och pinsamt). Men Jenny har lärt mig små knep. Och nu förstår jag att ha en lite galen hund också har många fördelar!

En annan sak är att jag har lärt mig springa fort, fort på banan. Innan har jag alltid sprungit jämsides eller strax bakom Nelmi. Jenny har en helt annan stil, hon ligger alltid före hunden på banan. Att göra det med Nelmi kräver att jag lägger i en växel. Jag sprang tills jag höll på att spy. Att sedan hinna handla också var inte det lättaste. Men till slut fick jag till någon form av det i vartfall. Som Jenny sa: Det är inte så viktigt att springa rätt, bara det går fort! :D
Den enda nackdelen med detta är att Nelmi börjar slarva på banan för att komma ikapp mig. Den blir lite plockepinn av hindrena ibland. Men ytterligare en sak att ta med sig från Jenny; om det dyker upp ett problem så säkrar jag inte och väljer ett enklare sätt, jag tränar tills det sitter. Så jag får ta med mig detta och träna det separat.

Om jag var agilitybiten innan så vet jag inte vad jag är nu! :D Att sedan få ha med sina underbara vänner som hejar och tror på en gör hela upplevelsen så mycket starkare. Ni är bara för goa, Frida och Susanne! Tack! Detta gör vi om, eller hur!!
Nej, det får räcka så här, jag måste ta hand om min kropp med en varm dusch och Back-on-track saker. Jag har fortfarande en träningsvärk som heter duga… (Blev inte bättre av att jag gått med röjsågen hela dagen)