lördag 3 augusti 2013

Promenaddilemma



Goy, Nelmi, Moa och Tilly

 Undrar ni vart jag tagit vägen? Ja, det gör jag nästan själv :) Men jag är här. Det har bara inte funnits tid att sätta sig ner att blogga. Semestern är slut på måndag och jag har mycket att hinna få färdigt här på gården innan dess. Jag har röjt i trädgården, renoverat ytterdörren på Doggebo, byggt en nytt utkiksbord med tillhörande koja till Tilly och Nelmi. Har tom. byggt 6 agilityhinder! Så jag har varit igång från tidig morgon till sen kväll med arbete och hundaktiviteter. Ibland är det lite opraktiskt att vara själv...

De blev riktigt bra! 12 st hinderstöd har jag gjort. Målning pågår.

Som det här med promenaderna. Det har blivit lite av ett dilemma för mig. Nelmi har ett stort behov att få röra på sig och vi går en promenad på minst 5 km om dagen då hon får springa lös. Och som hon springer! Minst dubbla sträckan. Jag njuter att se henne flyga fram i skogen (om än att jag har hjärtat i halsgropen ibland), det ger mig en frihetskänsla. Jag har många gånger tänkt att hon skulle bli en riktigt bra rapporthund. Men tyvärr får vi inte lov att tävla det då hon är blandras, och sedan måste man vara två för att kunna träna... Hon har en släkting på sin fars sida som vunnit SM flera gånger, så hon har det helt klart i generna.

Liten börjar bli stor, men inte tillräckligt ännu

Dilemmat är att Goy inte kan följa med på så långa promenader, han är fortfarande för liten. Så jag måste gå i omgångar med hundarna. Men hur jag än gör så måste jag lämna någon själv hemma. Ibland får Goy vara själv och jag passar då på när han sover. Men oftast lämnar jag Tilly hos honom, hon behöver inte så långa promenader.

Det är bara det att då måste jag lämna Nelmi själv när jag går med Goy och Tilly. Nelmi har aldrig blivit lämnad själv. Jag vet, inte så bra. Men det har aldrig blivit av att vi tränat på detta. Jag har bara gjort detta en gång. Jag hörde Nelmi tjuta långt borta i skogen och mitt hjärta höll på att brista. Så det blir att hon får följa med på de promenaderna också. Men då måste hon vara kopplad. För Goy tror att han kan springa lika fort som Nelmi. Eller riktigare sagt; han springer lika fort som henne. Inte så bra för en liten valp att flyga över stock och sten i full fart.Han har inte så bra koll på benen ännu.

Mina allra finaste!

En valp behöver inte promenader för motionen skull. Det räcker egentligen gott att han rör sig fritt hela dagen här hemma på gården. Men det är viktigt ur perspektivet att träna honom att gå lös och följa mig i skog och mark. Sedan tror jag att det är nyttigt att valpar får röra sig fritt i terräng. De får en större kroppskontroll. Jag märker stor skillnad på Nelmi och hennes kullsyskon som inte vuxit upp på samma sätt. Men som sagt, i måttliga mängder. Och det är inte alltid lätt att avgöra vad det är.

Goy i täten och Nelmi och Moa drar mig i baggenbältet.
Det hela har resulterat i att Nelmis promenader där hon får springa fritt har blivit kortare då jag inte vill vara borta för länge. Jag kompenserar detta med att hon istället får styrketräning under koppelpromenaderna. Antingen får hon bära klövjeväskan och benmanschetter eller så får hon dra mig i Baggenbältet. Jag brukar också stanna till vid sjön ibland och låta henne simma några längder.

Tilly däremot strosar i sin egen takt bakom oss. Som vanligt...
Det finns som tur är ett alternativ till och det är att Goy får vara hos sin nanny Ulla-Britt när vi är ute på längre promenader. Det är vår granne som fullständigt avgudar Goy. Väldigt skönt att ha den hjälpen! För det är ett pusslande för att få ihop det och se till att alla tre får det de behöver. Men det är övergående... Goy växer som bara den och tiden går så fort. Så snart kan vi alla tre gå på härliga upptäcktsfärder i skogen tillsammans.

Vi älskar att vara på upptäcktsfärder tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här kan man fylla i sin kommentar