lördag 24 augusti 2013

Vilken dag!

Vilket team vi är!
Vilken dag vi har haft! Den startade lite motigt men blev bara bättre och bättre!

Morgonen började med att Sarah kom hem till mig vid 6 och vi gav oss iväg till Jönköping för att tävla agility. När vi passerar Ulricehamn ber jag Sarah sätta på GPSen. Den ber oss då att köra av väg 40 och in på massa småvägar. Skumt tycker vi men lyder den snällt. När den ber oss upprepade gånger att svänga till höger, trots att det inte går en väg in till höger så anar vi oråd. Vi knappar då in adressen på min padda istället och inser att vi skulle ha fortsatt på väg 40 nästa ända fram till Jönköping.

Så vi vänder. Men hittar inte tillbaka. Så jag stannar till och slänger ett öga på paddan som Sarah har i sitt knä. Nästa gång jag tittar upp står jag i diket!Shit! Försöker backa men kommer ingenstans... "Du måste knuffa" säger jag till Sarah och börjar få lite puls. Vi börjar bli rejält sena. Men som tur är Sarah en redig tjej och ger oss en ordentlig knuff medans jag trycker försiktigt på gasen och vi kommer upp ur diket. Precis när hon satt sig i bilen ser jag hur det rycker i gräset så stackars Sarah får rusa ut igen. Precis klockan 8.00, när Sarahs banvandring startar, rullar vi in på Jönköpings brukshundsklubb. Sicken start på dagen!

Jag skulle bara köra två agilitylopp och tar det lugnt då det först är Hopp Large. Så jag och Goy är ute och går lite och pratar med folk. Råkar slänga ett öga åt agilitybanan och ser då att det pågår banvandring. För Large! Stackars Goy undrade om matte blivit tokig då jag fick springa till tältet och sätta in honom i buren. Som tur var det 2 banvandringar så jag går den sista. Det är bara det att jag startar som nummer 7 och hinner inte värma upp Nelmi. Något jag är noga med. Jag har en go känsla i kroppen och känner att jag har ett bra fokus. Bara det att när ekipaget innan oss ska starta så lägger tidtagarutrustningen av. Så vi blir stående i startfållan i säkert 10 min. Nelmi börjar bli för taggad och jag börjar tappa fokuset.


Men när jag får startsignal så skärper jag till mig. Fokus, fokus! Jag kör på. Men Nelmi, den stackarn, var inte riktigt med på noterna. Ingen uppvärmning och bara inslängd på plan. Jag ligger lite för långt före och får tom vänta in henne!? Men vi går i mål på ett nollat lopp!!Äntligen, äntligen! Vi gjorde det! Sista pinnen i klass 1 och uppflytt till klass 2. Vad vi har kämpat!



Men dagen är inte slut. Det är ju ett lopp kvar. Jag har en lång väntan då de först ska ha en hoppklass för large. Jag är lite mör i knoppen när det är dags för banvandring och går och gäspar. Sedan var vi bland de sista startande. Men när vi tagit de 5 först hindren så känner jag att vi har flow. Det går snabbt. Detta vill jag vinna! Men om vi ska slå den snabba BCn måste jag lägga i en växel till. Så jag börjar gasa på Nelmi som jag aldrig gjort förut. Det får bära eller brista. Men vi gjorde det! Vi vann!!!

Visst ser hon nöjd ut!

Ni som läste mitt föregående inlägg vet att jag har kämpat länge för de där pinnarna.Första pinnen tog jag i augusti 2010. Och att vi sedan kan gå in och sätta två nollade lopp på en dag och placera oss som etta och tvåa är... lite ofattbart för att vara uppriktig. Men helt fantastiskt!. Min fina, fina splat! Ett extra stort märgben har hon fått ikväll.

Stort tack Sarah för ditt sällskap, ditt påhejande och för de fina blommorna! Och tack alla ni som gratulerat oss på Facebook. Det värmer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här kan man fylla i sin kommentar