torsdag 16 januari 2014

Visdomsord

Jag har en söt liten bok som heter "Djurens språk" skriven av Solöga. I den finns visdomsord från 800 djur, och flera hundraser finns med. Det var längesedan jag läste i den och jag måste bara skriva vad det står om Tilly, Nelmi och Goys raser. För det är så träffande!

Den blicken säger allt...
Engelsk Springer Spaniel:
"En god lyssnare lyssnar bortom det som hörs.
Min gåva till dig är att höra det outtalade"
Lyssna inte till orden utan på känslan som döljer sig bakom orden.

Som ni säkert vet är Tilly helt döv sedan något år tillbaka. Men det är inget som märks direkt, hon är alltid med och ibland glömmer jag nästan av att hon inte hör. Kanske är det så att orden är onödiga för henne, hon lyssnar helt enkelt på känslan.

Sedan har Tilly en blick som kan trollbinda en. Det är flera av mina vänner som har "råkat ut för" Tillys blick. Hon kan sätta sig framför dig och djupt och intensivt titta dig i ögonen. Hon kan sitta så länge. Det är som att hon ser rakt igenom dig, eller snarare rakt in i själen... Hon är en mycket god människokännare, min Tilly. Jag litar mer på henne än på min egen intuition.


Nu är ju Nelmi en splat, och den "rasen" finns ju inte med i boken. :) Men Nelmi är ju mer Flatcoated retriever än vad hon är en Springer spaniel, både till utseende och till sitt sätt.

Bilden som gör mig glad! Nelmi i sitt esse! 

Flatcoated retriever
"Lev livet fullt ut! Min gåva till dig är att känna och förmedla livsglädje"

Ja, bättre visdomsord kan inte komma från Nelmi. Hon är livsglädje personifierad! Alltid glad, alltid positiv, alltid mån om fyrbenta som tvåbenta. Hon ger så mycket kärlek till mig men också till alla hon träffar.

Nu är det spännande... Jag har läst om springer och flaten innan, men vad står det då om Border collie?

Border collie
"Tid att leva är lika med tid att njuta.
Min gåva till dig är att ha tid att njuta av tillvaron."
Tid är nyckelordet här. Se till att avsätta tid för
dig själv så att du hinner njuta av tillvaron.

Ja, det stämmer så väl. Han är en livsnjutare min lilla kille! Han har alltid skoj, är det inte skoj så ser han till att det blir skoj. Som Paula sa när han var liten "Goy rimmar på skoj och ploj, det passar honom" Han lever verkligen i nuet.

Ett bättre visdomsord kunde jag inte få just nu. För tiden går så fort, dagarna springer iväg och det finns alltid så många måsten, så mycket man inte hinner... Vi glömmer av att det är livet vi lever här och nu, att njuta av det. 

Men faktum är att det var en tanke som slog mig ikväll, innan jag läste i boken, när vi var ute på vår promenad. Jag frös, det var mörkt och jag tänkte att kan inte våren och ljuset komma snart! Men så slog det mig. Det är ju faktiskt mysigt att gå där i mörkret, med pannlampan som lyser upp och det enda jag ser är Goy och Nelmi som leker och busar med varandra framför mig. Det är vackert vitt ute och frostigt friskt i luften. Renande. Nej tänkte jag, visst är det härligt med vår och sol, men det här har sin charm också. Så gick jag där i mörkret och bara njöt!

tisdag 14 januari 2014

Första gången vi vallar

Jag fick inte fotat under kursen. Men väl hemma så somna Goy som en stock :)
I söndags var det äntligen dags! Jag och Goy vallade för första gången! Det var så spännande och Goy var duktig. Vi gick en endagskurs för Lotta och vi höll till inne i hennes fårhus.

Jag ska försöka återge vad vi gjorde och hur det gick. Men jag måste först säga att allt med vallning är ny mark för mig. Jag har under hösten suttit med som observatör på kurser och börjar förstå lite. Sedan är jag är inte helt hemma med alla begrepp. Så det är lite frustrerande men mest är det spännande! Jag älskar att lära mig nya saker.

Vi var 6 personer på kursen. Det var en aussievalp på 7 månader med men resterande hundar var rutinerade godkända vallhundar. Eftersom vi var i fårhuset så var det trångt, mycket hundar och får på liten yta. Men jag förstod det som att detta är ett viktigt arbete för hundarna och det är väldigt mentalt krävande för dem att arbeta så nära fåren. För min del så kändes det väldigt bra att börja i fårhuset så att Goys första kontakt med fåren blev lugn utan för mycket spring. Jag har inte några verktyg i lådan för hur jag ska agera om det skulle bli för mycket fart. Så det kändes tryggt för mig. Jag hade kontroll och kunde därför vara lugn och ge Goy det stöd han behövde.

Vi kom lite sent till kursen. Nelmi fick upp frukosten på vardagsrumsmattan precis innan jag skulle åka. *suck* Jag såg henne äta på något på morgonpromenaden, tydligen olämpligt. När jag väl kom iväg så upptäckte jag att jag hade glömt min plånbok. Det var bara att vända och hämta den. Så jag kom med andan i halsen till fårhuset. Goy var riktigt uppe i varv och naturligtvis påverkad av att jag stressade. Han var mer intresserad av alla nya kompisar än i fåren och det tog en stund att få honom att varva ner och koncentrera sig på rätt sak. Men i slutet av dagen var det han som satt  intresserat titta på när de andra vallade. Eller ja, han var lite upptagen att äta fårskit ibland också. Tydligen en delikatess... enligt Goy...

Först fick jag och Goy gå runt fåren i koppel. Goy gick på utsidan med mig mellan honom och fåren. Han tog det lugnt, luktade lite och var intresserad. Jag ändrade riktning ofta för att se att han var uppmärksam på mig. När det var vår tur igen så upprepade vi en gång till med koppel. Jag fick flytta på fåren lite för att komma fram. Men Goy var oberörd av att det var trångt, han började gå före mig och tog täten.

När det var vår tur tredje gången så fick han gå lös. Och det tog inte lång stund innan jag hade honom uppe vid 12. Första gången det hände så gick han över och lyckades varva mig. Men sedan fick jag instruktioner om att då stoppa honom. Jag pyschade på honom för att få honom att hela tiden röra på sig. Han var så duktig! Vid ett par tillfällen var några av baggarna lite tuffa mot honom. Men Goy var tuff tillbaka och satte dem på plats. Det var så häftigt att se hur min lilla killes självförtroende bara växte och växte. Det var en tydlig skillnad på fårens beteende och attityd beroende på vilken hund som vallade. Jag märkte på slutet att de började bli tuffare mot Goy, troligen för att han började bli trött. Så då nöjde vi oss för dagen.

Det var en häftig upplevelse att se min lilla kille under dagen förvandlas från en sprallig lillskit som bara ville leka och äta fårskit till att röra sig runt fåren som en vallhund med full koncentration. Memory for life!

Jag har svårt att uttala mig om hur det gick, jag har inget att referera till. Men enligt Lotta kunde vi inte gjort ifrån oss bättre med tanke på att det var första gången för oss båda. Så det känns bra!

Nu ska vi försöka underhålla detta arbete fram till maj då fåren släpps på bete. Då börjar vallningskursen på riktigt.

måndag 6 januari 2014

Brödrarskap

I lördags var jag och Goy och träffade hans bröder Jamie och Toby och deras familjer. Killarna busade och lekte. Vi tvåbenta vi fikade och pratade. Vi var dels på promenad där killarna fick göra sig av med lite spring i benen. Efter en mysig fika så åkte vi till Lisas inomhus lokal där vi tränade och bara umgicks. Vilken härlig dag!

Bröderna Toby (längst fram), Jamie (vä) och Goy (hö)

Massa bus och lek!

Underbar promenad



Försten vinner!
Goy, Jamie & Axl

"Kommer ni eller?"
  
Jamie


Toby
Han är otroligt lik Goy, lite mörkare och lite större

lördag 4 januari 2014

Inlägget som försvann!

Jag blir så ledsen! Det tar tid att blogga och med just detta inlägg tog det tid att få till det. För inlägget med min tillbakablick över 2013 var helt plötsligt borta! Först förstod jag ingenting, hur kan det hända att ett publicerat inlägg bara försvinner!?

Men sedan förstod jag vad jag hade gjort för tabbe! Jag hade nämligen börjat att skriva på inlägget när jag satt på tåget. Jag använde då min padda och appen för Blogger. När jag kom hem så tog jag upp utkastet och fortsatte att arbeta med det på min dator istället. Igår så råkade jag starta igång appen på paddan igen. Tydligen hade jag inte stängt ner inlägget och därför autosparade den mitt första utkast och skrev därför över det publicerade inlägget. Suck! Jag hanni nte skriva många rader på tåget och när jag kom hem som omarbetade jag det lilla jag hade skrivit.

Nåväl jag har nu gjort en kompromiss. Jag har nu publicerat inlägget igen, men bara med de bilder jag hade med (för de fanns ju sparade på hårddisken) Och dessutom så finns Paula och Dans fina ord kvar <3 p="">
Jag kommer aldrig mer att använda den där dumma appen...

Idag har jag och Goy umgåtts hela dagen med hans bröder Jamie och Toby och deras familjer. Ska redigera fotona ikväll, så imorgon kommer ett inlägg om det.

fredag 3 januari 2014

Examen

Jag och Goy har under hösten gått en valp/trickkurs för Silvia Trkman och ni har fått följa vår träning lite här på bloggen. Vi är nu färdiga efter lite drygt tre månaders träning och har tagit examen!

Jag tror jag började besöka Silvias hemsida och se på hennes Youtube klipp för dryga 5 år sedan. Jag har sedan dess velat träna för henne. Men idag reser hon sällan utan erbjuder istället online kurser. Till en början var jag lite skeptisk till konceptet, gå en kurs via Internet? Hur mycket kan man lära sig då? Men jag måste säga att detta har varit ett perfekt upplägg för mig och Goy. Jag tror dock att det är en förutsättning att man har klickertränat lite innan, i vart fall hade jag nog haft svårt att hänga med annars.

Även om jag är väl medveten om att klickerträning bygger på hundens egeninitiativ med så få hjälper som möjligt måste jag erkänna att jag innan till viss del har visat och lockat vid min träning. I denna kurs var det "A big No, no!" Eller ja, i vart fall till en början. I slutet av kursen fick vi i vissa trick ta genvägar, men då hade också Goy förståelsen för vad träningen gick ut på. Så jag måste säga att jag själv har utvecklats massor som tränare på denna kurs.

Kommer jag då att använda klickern i all min träning framöver? Nej! Jag kommer att blanda mina belöningsmarkeringar och metodiker beroende på vad det är jag tränar. Klickern är ett fantastiskt redskap vid inlärning och då framförallt vid precisionsarbete. Men till exempel så tycker jag att stadga beteenden med fördel tränas utan klicker. Jag tycker Fanny Gott har skrivit en bra artikel om detta;
http://www.klickerklok.se/anvandande-av-beloningsmarkor/

Men klickerträningen har lärt Goy att ta egna initiativ, bli en duktig problemlösare och därmed alltid ha huvudet med sig i träningen. Och för en hund som Goy, som är intensiv i det han gör, har detta varit väldigt nyttigt. Detta är ett resultat av träningen som jag inte hade tänkt på innan, utan kan se nu efteråt. Utan min tanke med att gå kursen var framförallt att utveckla hans balans och kroppsmedvetenhet. Jag måste säga att han har utvecklats fantastiskt fint. Som Lisa sa "Han är mer som en katt än en hund" :)

Varför Silvia är en stor förebild är naturligtvis för de fantastiska tricks hennes hundar kan och för de otroliga tävlingsresultat hon har uppnått med så många olika hundar. Men framförallt är det nog hennes passion för hundträning. Hon älskar att träna hund och det är så inspirerande. Det spelade ingen roll vilken tid tid på dygnet jag postade en film, inom en timme hade jag nästan alltid fått feedback. Min examensfilm postade jag sent på eftermiddagen på nyårsafton. Och ja, efter en timme fick jag svar. Här hitta ni en inspirerande text som Silvia har skrivit om att träna hund handlar just om att ha roligt;
http://www.lolabuland.com/2013/08/26/set-your-goals-or-just-enjoy-the-moment/

Det var just detta som tillslut fick mig att sätta mig ner och göra vår examensfilm. Jag hade tänkt ett par veckor att jag behövde bara liite mer träningstid för att slipa till de tricks vi tränat på. Det finns inget sista datum för att skicka in examensfilmen nämligen. Och sedan kom jag på "Nej, det ska jag inte" Det är lite typiskt mig att vilja uppnå någon slags perfektion. Jag och Goy har testat alla tricks, men flera av dem har vi fortfarande inte kommit så långt med. Men bara för att kursen är över är ju inte våran träning slut - jag har fått med mig en fantastisk verktygslåda och kommer att fortsätta att utveckla våra färdigheter. Men med vår examensfilm ville jag visa vår utveckling och hur skoj vi haft tillsammans! Jag ville att det skulle bli som en berättelse. Jag blev så nöjd med resultatet! Så här kommer den:


torsdag 2 januari 2014

Tillbakablick

1. Mitt första möte med Goy, han somna på mina skor. 2. Precis hemkommen och vi kryper ner i sängen tillsammans. 3. En underbar bild på Goy som Gårdsbacken skickade till mig, någon vecka innan det var dags att hämta hem honom. 4. Jamie och Goy laddar för den långa resan hem. 
Finaste Nelmi! 4 pinnar lyckades vi ta under 2013. Lite fler rosetter.




Lagets "Bäst i Väst" på Distriktsmästerskapen 2013. Vilket gäng!!

Den blivande agilitystjärnan, 9v gammal.